Magnusevangeliet

Hon ringde igår, och väckte mig, men det gjorde inget. Hon hade läst nått om hästar men kom inte på var hon hade läst det, hon var rätt irriterad över att hon inte kom på det. Jag tyckte mest att det var trevligt att prata med henne, gick och lade mig med ett leende iaf, hon är ju så gullig.

Saknar henne som fan, och jag vet inte riktigt när vi kan ses nästa gång. Har inte blivit så långa samtal så jag har inte kunnat frågat om det.

Men jag är lite rädd också, att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut igen. Vet inte om jag ska tänka på det för att vara lite förberedd, men då blir jag ju deppig, och det vill jag inte vara, inte efter en sån här helg. Egentligen vet väl ingen hur det kommer att bli..

Jag försöker att vara en bra vän iaf, under dom förutsättningar vi har, med avstånd och tidsbrist..