Magnusevangeliet

Satt och läste i hennes blogg och insåg att jag lyssnade på "hennes" låt. Sen du var här med Lars Winnerbäck, jag lyssnade mycket på den när vi hade träffats, den stämde in så bra tycker jag.

Satt som sagt och läste lite, det finns rätt mycket jobbiga saker att läsa, som jag undviker just nu, men också en del roliga, som när hon fick ett jack i pannan, är nog bara vi två som vet vad som hände egentligen :P. Har suttit och kollat på dom få bilder jag har på henne med, saknaden är stor.

Allt handlar verkligen om henne, hela mitt liv. Jag tänker alltid för mycket, mest på det som varit med henne, och emellan oss, men när hon vara här i helgen så tänkte jag nästan bara på nuet, att vi var där just då. Jag tänkte väl lite framåt, men det var ju så osäkert så jag ägnade inte många tankar åt det heller. Hon styr över mina framtidsplaner, vad jag vill göra och sånt. Jag har kännt ett behov av att komma bort, ha lite semester, men efter helgen så känner jag inget av det längre.

Jag har gått och lagt mig extremt tidigt hela veckan, lite för att inte vara trött om vi skulle ses, det går oftast åt en hel natt när vi ses. Igår gick jag och sov för att jag orkade inte vara uppe när jag inte fick tag på henne i telefon.
Jag är väldigt rädd för att bli besviken, och risken finns verkligen. Jag hoppas nog på för mycket, det skulle hon också gjort, det värsta är hon har nog gjort det, flera gånger, men det visste jag inte då.

Saker jag vill prata med henne om får jag hålla inne med ett tag, så jag skriver väl en del här så får jag hoppas att hon läser snart.

Hon har sagt att hon tror inte att jag blivit kär i henne tillslut om hon inte hade haft pojkvän. Jag tycker att det är så svårt att svara på eftersom jag har ingen aning om hur det hade varit emelln oss då, jag har försökt förklara för henne, men det är gått sådär.
När det var nära att bli nått emellan oss så kände jag mig osäker, och var väldigt rädd för att såra henne, jag hade gjort det förut och det fick inte hända igen, så jag sa att jag inte ville ha ett förhållande med henne, trots att jag inte var säker, jag kände att jag inte kunde låta henne vänta längre. Jag trodde det blev bäst så. Två veckor senare så var vi på Winnerbäck, det kändes lite konstigt och jag tänkte mest på vad jag fick göra som vän, om jag fick stå bakom och hålla om henne som jag gjort på alla andra konserter vi varit på. När vi kom ut så ringde hon sin kille direkt, hon sa att hon ville ha massage när hon kom hem, nått som jag hade gett henen två veckor innan, kändes jättekonstigt.

Vi träffades i stan ett tag innan jul, kändes rätt bra, men jag såg på henne nångång och tänkte att jag aldrig mer skulle få röra henne.
Sen så sågs vi inte på ett bra tag. Hon gick igenom rätt jobbiga saker och jag ville vara där för henne men kände mig maktlös på nått sätt, jag vågade inte ringa för jag var rädd för vad hon skulle säga, och att jag inte skulle ha nått att komma med, när jag ringde tillslut var det över, hon hade flyttat in hos sin kille.
Vi hördes inte av mycket i början på året. Innan jag visste vad som hade hänt så var jag lite bitter över att vi inte hade nån kontakt, hade för mig om att hon hade sagt att det inte skulle bli så stor skillnad mot föut, och jag trodde att det vara just det som hänt. Kommer ihåg att jag visste knappt om jag ville vara vän med henne, råkade säga det till henne med, det vara nära att det tog slut emellan oss, som vänner, känns hemskt såhär efteråt.

Tiden så vi inte hördes av så insåg jag vilket misstag jag hade gjort, jag hade tänkt så förut men hela tiden trott att det skulle gå över. Jag tänkte på att om vi skulle bli ihop så skulle hon blivit min första flickvän, och nån mer perfekt kunde jag inte tänka mig. Jag insåg hur lika vi var, hur bra vi hade passat ihop.
En kompis sa i Lördags att vi var rätt lika, men det hade mest med bilkörning att köra.

Hoppas jag kunde förklara bättre den här gången.

Har det nått några dagar än ? Nä, det har gått knappt en, hon sa det i morse. Har jobbat i typ tretton timmar idag, har mest suttit och kört så det är inte så jobbigt, fysiskt iaf. Psykiskt är det skitjobbigt, inte pga jobbet utan för att tiden går så långsamt, vill att dom där dagarna ska gå snart så jag får höra hennes röst igen. Ska sova nu, imorgon har det en dag iaf..

Saknaden sliter...