Magnusevangeliet

Pratade med en kompis om midsommar, han visste inget om vad som hände, inte jag heller, men han var bjuden på fest, hos "den nya tjejen". Jag har inte nått problem med det, har haft annat att tänka på de senaste dagarna, tyvärr, helst skulle jag inte tänka så mycket alls. Det är kul för honom, att han träffat nån. Det är inte ofta, inte ofta som nån i vårat "gäng" träffar nån. Ibland tänker jag att vi är ett gäng ensamma tragiska människor på landet.

En sak jag blev lite orolig för är att komma lite vid sidan av, om dom blir ihop, tänkte samma sak för två år sen när det verkade som att han hade nått på gång på en annan tjej. Vi gör det mesta ihop, och när vi inte hittar på nått att göra så har vi iaf tråkigt ihop. Ett bra exempel är en midsommar när vi inte hade nått att göra, så vi åkte runt lite, sen träffade jag ju henne , men jag tror inte att han kände sig utanför då. 
Även om vi är ett gäng som kännt varann länge så är det honom jag kommer bäst överens med. Men det blir väl så, att det kommer annat som är viktigare, Egentligen har jag inte märkt nått av det än, men tankarna har snurrat igång.

Vi i "gänget" har kännt varann nästan hela livet, men dom är inte nära vänner, dom är bra vänner, oftast, men inte nära. Känns märkligt på nåt sätt. Ibland har jag märkt några försök att bryta igenom det gamla mönstret, men jag har inte varit så intresserad av att bryta det. Vill nog inte släppa in dom så. Det kan bero på att det varit mycket skitsnack ibland, speciellt från en person.

Dom är en trygghet, man vet att man kommer att ses varje helg, även om man inte gör nått kul. Men jag har också tänkt att det vore ingen större uppoffring (stavning?) att flytta ifrån dom, om jag nångång skulle göra det.

I Lördags när vi såg på film så gick jag in i negativ stämning, typ. En kompis hade hyrt svensexan 2. Enda sen han hyrde date movie så är jag väldigt negativ mot såna filmer. Jag satt och analyserade sönder hela filmen, och sa te.x "haha, det är kul för att hon är både tjock och svart" och "han är tönten för han har glasögon". Det var en rätt dålig film egentligen, men jag kände igen mig lite. Huvudpersonen skulle gifta sig men hans kompisar var helt emot äktenskap överhuvudtaget, och sex var väldigt viktigt. Men för honom så var det äkta kärlek som gällde. Jag pratar ju aldrig med mina kompisar om sånt, men det känns lite så ibland. Jag tror nog inte att jag imponerade på "den nya tjejen" iaf, när jag satt och var negativ och så..