Magnusevangeliet

När vi såg på tv i Söndags såg vi en trailer för sanningen minut. Jag sa på skoj att jag skulle anmäla henne till det, då sa hon att det fanns hon helst höll för sig själv. Ska inte skriva vad hon sa för exempel, men det hade med sex att göra. Det var inget jag jätte gärna ville höra. Det är jobbigt att tänka på vad hon gjort med andra. Förr så har hon pratat en del om det, men då hade jag inga problem med det, för då var det ju vi. Men nu har det hon sagt förut kommit åt mig på ett annat sätt.
En annan sak är att jag kommer nog aldrig få vara nära henne igen, så som jag varit förut. Om jag saknar henne är det bara att åka och hälsa på, om jag vill prata med henne är det bara att ringa, men saknaden att få vara nära henne finns inget som hjälper emot.
När hon sagt det där så frågade hon om jag hade haft nån vild period i livet, jag tror jag inte sa nått speciellt, men det närmast är väl gymnasiet. Hon hade sin när hon var femton. På ett sätt känns det som jag inte kommit nånstans i livet. Jag var full första gången i ettan på gymnasiet. jag har aldrig frågat chans eller varit ihop med nån i bara nån vecka. Jag blev av med oskulden rätt sent och har inte varit särskillt aktiv sen dess.

Det är inte viktigt för mig att jag inte gjort så mycket sånt, men jag tror att jag hade haft många nyttiga erfarenheter. Allt jag vill ha nu är en trygg relation, med nån som gett upp mig för längesen. 

När det gäller sex är jag rätt kluven, när det gäller mig iaf. När det gäller sex i allmänhet är jag så jävla trött på det, finns ju överallt. Jag tycker man kan ha sex hemma, ifred. När det gäller mig så är jag som sagt kluven. På ena sidan så är det ju skönt och så, rent fysiskt. På andra sidan så kan man lägga till ett berg med känslor för den andra så blir det så jävla mycket bättre. Dom känslorna finns ju, men som som sagt har jag förlorat henne på det planet. Och att ha nära, härligt underbart sex med nån annan., vem fan skulle det vara? Det tog oss nästan tre år att komma dit, och jag orkar inte släppa in nån ny.

Jag känner mig ju rätt nere ibland och lite nere rätt ofta, men dom enda problemen jag haft egentligen är två jobbiga relationer, plus att jag blev mobbad på högstadiet, men det var ju längesen nu, så det har jag kommit över för längesen.  
Det värsta som hänt mig personligen är kärleken. Första gången jag blev på riktigt så vart jag väldigt sårad, många gånger. andra gången vad det jag som sårade, många gånger. Vore trevligt att få se en annan sida också, nångång, men det finns så många (för många) i min omgivning som gått igenom så mycket värre saker, men som tar sig upp ur sängen varje morgon. Om jag hade en liten del av deras ork skulle jag klara mig rätt bra tror jag.

Eftersom kärlek är det värsta som hänt mig har jag haft en föreställning om att dom som har en pojk/flickvän är lyckliga, att det är det enda som behövs. Jag vet ju egentligen att det inte är så, men jag har tyckt det så länge att det sitter rätt djupt, försöker ändra på det.

Ikväll är jag lite nere, till och från. Jag har ingen aning om hur jag ska komma över henne, men det finns ju saker jag vet också:
Det jag kan göra är att låta tiden gå och försöka vara en bra vän.
Jag ska försöka vara en bra vän, även om jag vill så mycket mer.
Det kommer att bli jobbigt, väldigt jobbigt ibland.

Kom inte på mer just nu.

En annan sak jag funderade på är vilket som är jobbigast. Att vara vän med henne även om jag är kär, eller att inte var vän alls. Har inte kommit fram till nått egentligen, och jag brukar ju ändå inte göra det lätt för mig....