Magnusevangeliet

Hon var här igår, känns redan lite overkligt. På morgonen väntade jag på att hon skulle ringa, till slut ringde jag, inget svar. Låg och tänkte att det kanske blir för sent eller om nått hade hänt så hon inte kunde komma. Jag hade jobbat rätt bra på deppigheten när hon ringde, och en dryg timme senare så såg jag hennes bil ute på vägen.

VI pratade lite och jag visade henne runt, eller jag pratade i telefon när hon gick runt i huset, jag bor ju inte så stort. Kändes härligt att ha henne vid vid sida, bokstavligt talat. Vi gick runt och tittade på allt, och sen gick vi in och kollade på tv, eller vi bråkade om fjärrkontrollen och vilken kanal vi skulle kolla på, precis som för nästan tre år sen, fast inga kyssar.

När jag skulle äta middag så ville hon inte följa med, det hade jag inga problem med, förstår att hon har svårt för en del saker. När jag kom tillbaka så låg hon och sov i soffan, den soffan som för några dagar sen kändes väldigt tom. Kände inte så då men nu när jag tänker på det så känns det jobbigt att ligga vid henne och se henne i mitt hem, men inte få röra henne, inte få stryka bort håret från hennes kind och pussa på henne.

Jag har kommit på en sak jag gillar med hennes pojkvän. Han har så bra ideér. Hon sa att han hade sagt nån gång att hon hellre ville ha mig och att hon skulle lämna honom. Det låter som en jättrebra idé tycker jag. Det känns ibland som det finns nått kvar, nått mer, men hon har bestämt sig. Hon har valt en väg som går ifrån mig, på det planet iaf och den vägen får man inte göra en u-sväng på....jag själv står nog i en återvändsgränd..

En annan bra sak med att hon har pojkvän är att hon inte är ensam. Visst, jag skulle ju vilja vara hennes pojkvän, men om jag fick välja mellan att hon skulle vara ensam eller att hon har sin pojkvän så tar jag det det andra. Hon behöver ha nån som stöttar henne, och jag kan inte göra det där jag sitter, inte jämt iaf..

Jag kan inte styra över mina känslor. Om jag kunde det så skulle vi varit lyckliga för längesen, jag ville vara kär i henne när vi träffade i början. men jag kan försöka att tänka på andra saker, som te.x att inte tänka på hur bra hon har det och att jag aldrig skulle kunna ge henne nått sånt, så kan jag tänka på vad vi har. Vi har en underbar vänskap, som tyvärr känns komplicerad ibland, men det kommer väl lösa sig, nångång...

En sak jag aldrig sa igår var att hon fick stanna hur länge hon ville, om hon ville skulle hon fått stanna i flera år...