Magnusevangeliet

Vi träffades idag, vi hälsade på hennes hästar och åkte mest runt sen och kollade lite. När vi skulle säga hejdå började vi prata, så det tog en halvtimme till, minst. Vi pratade om hur det skulle bli om jag träffar nån nån dag. Hon har kännt att vi skulle komma i andra hand isf, och det vill hon inte. Hon sa också att hon skulle vara beredd att "kliva tillbaka" för att jag skulle vara lycklig, hur nu man kan vara lycklig utan sin närmaste vän. Det kommer att bli svårt, men alla andra alternativ är ännu värre. Om vi vore ihop skulle det lösa måga problem, men nu är det ju inte därför man har ett förhållande, för att det är praktiskt, men det är möjligt att jag nån dag måste välja emellan henne och en eventuell flickvän.

Jag har väl nån slags förhoppning att hon skulle vilja flytta närmare, fast jag känner mig nästan tjatig, trots att jag knappt har börjat än. Det är ju avståndet som ställer till det för oss, och om vi både ganska nära varann så skulle jag ju både ha tid för henne och en flickvän. Jag tänker ju alldeles för mycket, och gillar att tänka ut saker, men när det gäller andra så är det lätt man börjar lägga sig i i stället.


Vi pratade om en del gammalt med, om hur jag erkände mina känslor några månader efter att dom blev tillsammans. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det på senaste tiden, men ikväll kom allt tillbaka. Jag var hos några kompisar och såg på film, direkt när jag gick ut till bilen kände jag en känlsa av ensamhet. Jag drog på "no time for us" med Broder Daniel, jag satt och sjöng med lite, tills rösten inte höll, tills tårarna kom. Nästa låt var Hammerfall med Always will be, en låt jag fått av henne. Jag storgrät, jag kommer inte ihåg när jag grät senast, eller så mycket.

Jag kan inte rå för det, eller göra nått åt det. Jag älskar henne över allt annat, hon betyder allt för mig, hon är så otroligt vacker.

Jag älskar dig...