Årsdagen
När jag varit inne på msn idag så har jag varit visad som offline, vill inte riktigt prata med nån, eller med henne egentligen. Hon och hennes kille har varit ihop i ett år nu, fast egentligen inte. Hon gjorde slut med honom runt midsommar, och dom var inte ihop på en månad, och under ett knappt dygn var jag lycklig, med henne, sedan följde veckor av ovisshet, tills dom blev ihop igen. Så dom har inte varit ihop i ett år egentligen, men det är nog inget dom vill tänka på nu, och det vi hade är inget hon vill tänka på en sån här dag, det passar inte in riktigt, det är bortglömt.
Att inte prata med henne idag har varit väldigt lätt, hon har inte varit inne på msn eller hört av sig på nått annat sätt, undrar vad hon har gjort idag, men vill inte veta. Han har säkert tagit ledig från jobbet, det gjorde han när hon fyllde år.
Hon har mått dåligt ett tag men det är visst bra nu, och det är jättebra, hon förtjänar att ha det bra. När hon har det jobbigt så tänker jag bara på hur jag kan hjälpa henne, men när det är bra så tänker jag på massor annat, som är jobbigt. Det är typ som att man inte tänker på jämställdhet när man svälter. Det är nog därför jag har svårt med vardagen. När allt är bra och rullar på, och så har jag nog nått slags bekräftelsebehov, att jag verkligen betyder nått för henne, vet inte varför jag tvilvar så ibland, har väl svårt att tro att jag skulle vara så viktig för någon annan.
För ett år och en månad sen så pratade vi på msn, det var så vi pratade med varann då, ringde väldigt sällan. Det var efter vårat natt tillsammans, som blev den sista, på det sättet iaf.
Vi pratade lite om mycket, tills vi kom in på hur det skulle bli emellan oss, jag hade velat massor och ville inte säga att jag inte visste en gång till. Jag kände massor för henne, men skulle det räcka för ett förhållande? En dag kunde jag vara helt kär, för att nästa inte känna på samma sätt, var väldigt jobbigt.
Hon gav mig två alternativ, kommer inte ihåg vad det första var, men det var bättre än det andra: att säga att jag inte ville vara ihop med henne. Jag tog det säkra före det osäkra, jag var livrädd för att såra henne, så jag sa att jag inte ville ha ett förhållande med henne, även fast jag inte hade en jävla aning, men jag ville inte vela mer med henne, Det var då jag begick mitt livs största misstag och förstörde mitt liv, men då trodde jag verkligen att jag gjorde rätt, det tog tid innan jag kunde erkänna för mig själv att jag hade gjort fel, även om jag låg ibland och grät och sa för mig själv: "vad har jag gjort"
Jag "glömde" säga en sak innan jag åkte hem ifrån henne efter den där natten, en sak som hade förändrat allt, som gjort oss lyckliga.
Jag älskar dig.
