Magnusevangeliet

Vi var på Mustasch. Jag hittade inte så bra istan så när jag kom till Max ringde jag och sa vart jag var, träffade en kompis från gymnasiet och vi pratade en stund. Sen kom hon, vi pratade lite till sen åkte vi till spelstället, när vi hade gått ur bilarna så gick jag fram och kysste henne.
Sen gick vi in och satt mest och väntade, kysstes ännu mer. Sen började dom spela. Det var ganska lite folk och vi stod lite högre upp vid ett räcke, och kysstes. Hon gick ut för att röka och jag kommer ihåg att jag såg henne direkt när hon kom in igen, hon var så vacker. Jag minns så tydligt när dom spelade "bring me everyone" och hon vände sig om och sa " det här är den bästa låten". Hon har sagt efteråt att hon verkigen var lycklig då.
Sen åkte vi hem till henne, kommer ihåg att jag ställde om klockan på vägen, till vintertid.
Sen spenderade vi natten ihop, det härligaste och underbaraste jag varit med om. Hon har sagt efteråt att närmare varann kan man inte komma.

I Våras när svt visade en livekonsert med Mustasch så grät jag, jag grät när dom spelade "bring me everyone", jag mindes så tydligt allt jag skrivit om nu, och hur mycket jag saknade det.

Känns jobbigt att tänka på det, det har hänt mycket se dess. Just nu känns det sådär, mest för att vi inte har hörts av på ett tag. Jag har varit sjuk i snart en vecka, vi pratade i går morse lite. Jag funderarde på att ringa henne ikväll, men jag orkade inte, får ringa på Onsdag istället, i morgon tänker jag inte ringa, mer om det imorgon..

Jag skulle ta in mitt usb-minne jag har i bilstereon för att lägga in nya låtar, jag gick ca 20 meter från bilen in i huset, nu är det borta, har letat på alla möjliga ställen, och omöjliga. Idag så köpte jag ett nytt, ett precis likadant, jag vill inte bli påmind utan försöka forsätta som inget har hänt, tyvärr kom jag på att mapparna kommer nog inte bli i samma ordning som förut..
Det kan verka överdrivet att bli deppig över en sån sak, men det där minnet var så bra att det var som en vän, med över tusen låtar, jag har suttit och flytttat, låtar gjort mappar och fixat för att allt skulle bli så bra som möjligt, och nu är allt borta, kan ju inte förstå hur det har kunna komma bort.

För några år sen skrev jag till en tjej på lunar, jag tyckte jag kände igen henne, och hon bodde i en stan där jag hade många kompisar. Vi började prata på msn, men inte så ofta så vi började med sms istället. Vi blev vänner på lunar och som kommentar skrev hon: "magnus, jag vill lära känns dig!", och som personlighet hade hon valt söt. Vi träffades aldrig egentligen, eller en gång. Jag stod brevid när hon pratade med en gemensam kompis, men jag sa aldrig vem jag var, hade väl ingen lust. Tänkte idag om jag missade nått med henne, hon måste ju varit intresserad, tror jag, hon skickade en bild på sig själv en kväll. Jag vet att jag tänkte minst en gång: "vad är det för fel på henne". Hon var lite mycket ibland, typ som när hon skickade bilden på sig och jag funderade ut nått bra att skriva så skickade hon ett sms till. Var inne på hennes bilddagbok idag, när man kollade från 06 och jämförde med idag så har hon förändrats väldigt, mycket hårfärgningar och percingar och så, nästan för tuff för mig. Jag tror inte hon kunde varit den stora kärleken men jag kanske hade varit några erfarenheter rikare med henne. Hon hade även en bild där hon låg på sin bil topless och höll för brösten med ena armen. Dom tjejerna jag blir kär i har inte såna biler, inte som jag får se iaf :p.

Igår natt drömde jag att jag just hade börjat trean i gymnasiet. Jag drömde att vi hade lunchrast och jag gick mest omkring lite. Några kompisar satt vid ett bord och jag gick fram och kollade vad dom gjorde, såg i en bok att det stod "kvantfysik", då sa jag att det var absolut inget för mig och gick. Jag hittade ingen att umgås med så jag gick hem, lade mig i sängen, kände mig trött, sen vaknade jag, med en enorm känlsa av ensamhet och saknad. Jag kände mig ju ensam i drömmen, men när jag gick på skolan var jag aldrig ensam, inte som jag känner mig nu ibland, där av saknaden. Det var verkligen en bra tid. idag var en klasskompis taggad i ett album på facebook. han stod med en kärra med en verktygslåda på en öl i handen och jobbarklädd. När jag såg bilden tänkte jag på när vi skulle bygga en friggebod när vi var bakfulla, han hade såna kläder då, saknar honom faktiskt. Det kan vara första gången jag känner saknad av en annan kille, det beror nog mest på att jag har haft närmare relationer till tjejer.


Till sist ett skämt: Vad gillar agent 007 i sängen? Bond-age.