Hellre ett smärtsamt slut än en smärta utan slut....eller?
Det allra värsta med allt det här är hur allt går upp och ner. Idag har det mesta kännts bra, tills ikväll.
Hon berättade en sak om henens ex när vi sågs sist. Han var ett svin, ett riktigt jävla svin. Hon har sagt att hon blev ihop med honom för att komma över mig, efter den första gången det inte blev nått emellan oss. Jag känner stor skuld, även om hon säger att jag inte ska det. Hon berättade sist vi sågs att det var han som slagit sönder rutorna på hennes bil, men hon hade ringt några samtal så han fanns inte kvar i stan längre, det är nog lika skumt som det låter, lite maffiametoder, men han förtjänar det, det var tydligen henne kille och en kompis som fick bort honom, och jag jämför igen och känner mig nästan sämre än någonsin. Jag gjorde så att han kom in i hennes liv, kanske inte från början, men jag gav det en stor knuff, tyvärr åt fel håll. Hennes "superkille" fick bort honom för alltid. Känns som jag aldrig lyckats med nått när det gäller oss.
Jag kommer ihåg när vi träffades för första gången efter att det inte blev nått emellan oss första gången. Hon hade det skitjobbigt, några var ute efter henne. Jag hade varit på Winnerbäck innan och var jätteseg i hela kroppen. Plötsligt kom det en bil, den stannade en bit ifrån oss, stod där ett tag och åkte iväg sen. Det var dom som ville ha tag i henne, jag har tänkt en del på vad jag hade gjort om dom hade gjort nått, jag orkade ju knappt stå upp. Hon är väl inte lika trygg med mig. Jag ringde henne för några dagar sen och sjöng en sång som hon tycker är lite otäck, hon tyckte det var kul. När jag gjorde samma sak när hon var hos mig så blev hon lite rädd. Jag sa att det gick gick ju bra när jag ringde, då sa hon att det var för hon hade hennes kille hos sig.
Hon är verkligen världens bästa vän och jag vill aldrig förlora henne, men ibland blir längtan och saknaden för stor. Längtan efter nått mer och saknaden av det som vi har haft.
När vi sågs i Söndags så var jag rätt nere ett tag. Hon sa att hon önskade att hon kunde göra nått. Förut har första tanken varit att det enda hon kunde göra är att dumpa sin kille och flytta hem till mig, men det enda jag kan begära att hon ska göra är att försöka förstå hur jag känner och mår.
Tv:n står på i bakrunden, Cheaters är på. Hon tvingade mig att se på det när hon var här i midsommar. Tanken slår mig att det finns många som skulle kunna göra nått sånt emot mig, men inte hon. Jag träffar kanske nån ny nångång, men jag vill inte, det känns fel, tanken på att älska någon annan, och otänkbart att kunna lika mycket på nån annan som hon.
På midsommarafton så pratade vi lite och jag ville komma upp. Jag hade tråkigt på en fest och hon mådde dåligt. Efter några sms så bestämde vi att det var lika bra att jag inte kopm upp på kvällen, men sen ändrade hon sig helt plötsligt. Jag ville ju träffa henne och tänkte att hon inte skulle ändra sig utan någon anledning, i Söndags fick jag veta vad den anledningen var. Hon var väldigt trött på sin kille och ville "testa" om jag skulle komma upp om hon ville det, och jag kom till henne, jag var där...
Hon berättade en sak om henens ex när vi sågs sist. Han var ett svin, ett riktigt jävla svin. Hon har sagt att hon blev ihop med honom för att komma över mig, efter den första gången det inte blev nått emellan oss. Jag känner stor skuld, även om hon säger att jag inte ska det. Hon berättade sist vi sågs att det var han som slagit sönder rutorna på hennes bil, men hon hade ringt några samtal så han fanns inte kvar i stan längre, det är nog lika skumt som det låter, lite maffiametoder, men han förtjänar det, det var tydligen henne kille och en kompis som fick bort honom, och jag jämför igen och känner mig nästan sämre än någonsin. Jag gjorde så att han kom in i hennes liv, kanske inte från början, men jag gav det en stor knuff, tyvärr åt fel håll. Hennes "superkille" fick bort honom för alltid. Känns som jag aldrig lyckats med nått när det gäller oss.
Jag kommer ihåg när vi träffades för första gången efter att det inte blev nått emellan oss första gången. Hon hade det skitjobbigt, några var ute efter henne. Jag hade varit på Winnerbäck innan och var jätteseg i hela kroppen. Plötsligt kom det en bil, den stannade en bit ifrån oss, stod där ett tag och åkte iväg sen. Det var dom som ville ha tag i henne, jag har tänkt en del på vad jag hade gjort om dom hade gjort nått, jag orkade ju knappt stå upp. Hon är väl inte lika trygg med mig. Jag ringde henne för några dagar sen och sjöng en sång som hon tycker är lite otäck, hon tyckte det var kul. När jag gjorde samma sak när hon var hos mig så blev hon lite rädd. Jag sa att det gick gick ju bra när jag ringde, då sa hon att det var för hon hade hennes kille hos sig.
Hon är verkligen världens bästa vän och jag vill aldrig förlora henne, men ibland blir längtan och saknaden för stor. Längtan efter nått mer och saknaden av det som vi har haft.
När vi sågs i Söndags så var jag rätt nere ett tag. Hon sa att hon önskade att hon kunde göra nått. Förut har första tanken varit att det enda hon kunde göra är att dumpa sin kille och flytta hem till mig, men det enda jag kan begära att hon ska göra är att försöka förstå hur jag känner och mår.
Tv:n står på i bakrunden, Cheaters är på. Hon tvingade mig att se på det när hon var här i midsommar. Tanken slår mig att det finns många som skulle kunna göra nått sånt emot mig, men inte hon. Jag träffar kanske nån ny nångång, men jag vill inte, det känns fel, tanken på att älska någon annan, och otänkbart att kunna lika mycket på nån annan som hon.
På midsommarafton så pratade vi lite och jag ville komma upp. Jag hade tråkigt på en fest och hon mådde dåligt. Efter några sms så bestämde vi att det var lika bra att jag inte kopm upp på kvällen, men sen ändrade hon sig helt plötsligt. Jag ville ju träffa henne och tänkte att hon inte skulle ändra sig utan någon anledning, i Söndags fick jag veta vad den anledningen var. Hon var väldigt trött på sin kille och ville "testa" om jag skulle komma upp om hon ville det, och jag kom till henne, jag var där...
Kommentarer
Trackback
