Lite ångest..
Jag hade sovmorgon både Lördag och Söndag, På Fredag och Lördag kväll hände ingenting. Igår var vi ute, det var kul och jag vart rätt kul, sen sov jag tre timmar och gick upp och jobbade, det var inte kul..
Jag har kommit på att jag har en styrka, som tyvärr lätt slår tillbaka på mig själv. Jag kan skriva helt korrekta och rättstavade sms när jag är full, det gjorde jag igår.
Jag skrev till E att jag tyckte att det var synd att hon hade kille, och exempel på saker vi kunde gjort om hon inte hade det, fast det var inget med sex..jag skrev även att jag var full...
Sen skrev jag till en tjej jag knappt känner, som vi träffade i sommras och som en kompis hade nått på gång med då. Han skickade numret till mig men mitt batteri var dött så jag fick vänta tills jag kom hem så jag kunde ladda, men fortfarande tyckte jag att det var en bra idé att skicka till henne..tyvärr. Jag tror jag bara skrev att jag tyckte att hon var snygg..typ.
Idag rensade jag bort alla skickade sms, och hennes nummer, jag har inte fått nått svar.
Egentligen känns det inte så farligt, det känns lite jobbigt, men ganska kul. Det finns värre saker att oroa sig för, och det är inte så ofta jag gör sånt här..längre.
Jag läste att den där tjejen jag skrivit lite med kanske skulle dit, men jag såg inte till henne. Lite synd, en bra början vore ju att träffas, och när jag var full hade jag nog vågat gå fram och säga hej, jag kanske skulle kunna göra det när jag är nykter, men chansen är mindre.
Jag har kommit fram till lite mer om varför jag tog illa upp när jag fick veta att E hade en ny kille, jag blev rätt avundsjuk, det verkar så lätt för henne. Hon hade varit ihop med sitt ex i nästan fyra år, några månader efter att det tog slut så hade hon en ny, bara sådär. Fast hon förtjänar ju att ha det bra.
Jag har har aldrig haft ett riktigt förhållande, jag brukar säga "riktigt" förhållande, för det låter bättre än att inte ha haft något alls. Det närmaste jag har varit var ju med L, men det lyckades jag ju förstöra. Jag tänkte på det för ett tag sen, den gången vi ar närmare varann än någonsin, om man inte kunde säga "jag älskar dig" då, så måste man ju vara dum i huvet, jag sa det inte. Har tänkt på om jag hade sagt det, undrar hur glad hon hade blivit? Jag hade kunnat gjort henne lycklig med dom orden...
Jag har kommit på att jag har en styrka, som tyvärr lätt slår tillbaka på mig själv. Jag kan skriva helt korrekta och rättstavade sms när jag är full, det gjorde jag igår.
Jag skrev till E att jag tyckte att det var synd att hon hade kille, och exempel på saker vi kunde gjort om hon inte hade det, fast det var inget med sex..jag skrev även att jag var full...
Sen skrev jag till en tjej jag knappt känner, som vi träffade i sommras och som en kompis hade nått på gång med då. Han skickade numret till mig men mitt batteri var dött så jag fick vänta tills jag kom hem så jag kunde ladda, men fortfarande tyckte jag att det var en bra idé att skicka till henne..tyvärr. Jag tror jag bara skrev att jag tyckte att hon var snygg..typ.
Idag rensade jag bort alla skickade sms, och hennes nummer, jag har inte fått nått svar.
Egentligen känns det inte så farligt, det känns lite jobbigt, men ganska kul. Det finns värre saker att oroa sig för, och det är inte så ofta jag gör sånt här..längre.
Jag läste att den där tjejen jag skrivit lite med kanske skulle dit, men jag såg inte till henne. Lite synd, en bra början vore ju att träffas, och när jag var full hade jag nog vågat gå fram och säga hej, jag kanske skulle kunna göra det när jag är nykter, men chansen är mindre.
Jag har kommit fram till lite mer om varför jag tog illa upp när jag fick veta att E hade en ny kille, jag blev rätt avundsjuk, det verkar så lätt för henne. Hon hade varit ihop med sitt ex i nästan fyra år, några månader efter att det tog slut så hade hon en ny, bara sådär. Fast hon förtjänar ju att ha det bra.
Jag har har aldrig haft ett riktigt förhållande, jag brukar säga "riktigt" förhållande, för det låter bättre än att inte ha haft något alls. Det närmaste jag har varit var ju med L, men det lyckades jag ju förstöra. Jag tänkte på det för ett tag sen, den gången vi ar närmare varann än någonsin, om man inte kunde säga "jag älskar dig" då, så måste man ju vara dum i huvet, jag sa det inte. Har tänkt på om jag hade sagt det, undrar hur glad hon hade blivit? Jag hade kunnat gjort henne lycklig med dom orden...
Kommentarer
Trackback
