Magnusevangeliet

Ja...vart är jag nu egentligen..


Inatt för första natten som jag sov en hel natt sedan helgen. Hur dåligt jag än mått förut har de aldrig påverkat saker som aptit och sömn, det här för första gången. Jag skickade ett sms till E i Tisdags och frågade hur hon tyckte och tänkte. Igår pratae vi lite snabbt i facebookchaten, som jag aldrig använder annars. Han sa att hon inte hade haft tid att svara på messet. jag hoppas att det är för att hon inte tänkt igenom vad hon ska skriva, för att skriva ett sms tar ungefär ingen tid alls. Igår satt jag i runt 40 minuter och tänkte ut nått att skriva till henne. Jag skrev iaf att det var skönt att få prata med henne, och att jag hade mycket mer att säga men att jag tyckte att det var dags att gå vidare ifrån sms och msn. Det har jag heller inte fått svar på. Jag ska försöka att ligga lågt ett tag, och ge henne tid att tänka och svara, fast jag egentligen skulle vilja åka upp till henne typ redan imorgonkväll..

När vi pratade sa hon att min kompis som hon sov med hade blivit lite ledsen, antar att det var över hur jag reagerade, även fast jag inte visade mycket alls. Hon skrev då "jag kan visst inte göra någon glad". Då kände jag att det skulle bli en balansgång om jag ska berätta precis hur jag känner, tankarna gick ifrån anklagande till förklarande. men helst skulle jag vilja träffas och prata, ifall hon skulle bli ledsen. Men jag vet inte hur bra det skulle gå att prata, men det vore väl bra för min personliga utveckling.

Halva dagen har det kännts rätt bra. Resten har jag längtat och väntat på att få höra nånting ifrån henne, vad som helst. Jag stressade massor för att vara inte innan hon skulle lägga sig, eller vilken tid jag trodde iaf, har ingen aning. Sen satt jag länge och stirrade på inloggningslistan på facebook, om hon skulle logga in. Det var över en timme sen...

Det lutar väl åt att jag ska försöka ge det en chans om hon skulle komma ner om några helger igen. Ska bara försöka få henne att komma hit innan vi ska ut. Det skulle kännas mycket bättre.

Nu när jag kom att tänka på henne och min kompis ihop blev det väldigt tungt igen. Finns en hel brunn med skit att ösa ur om man vill, eller vill, jag gör det ändå. 

Jag har funderat lite på om jag skulle prata med min kompis, men jag tror inte att det går. L kan jag prata om nästan allt med, hon står mig närmast, och hur konstigt det än låter så är nog ändå E näst närmast, även om jag inte litar på henne fullt ut. Henne har jag precis nyss haft mitt första riktiga samtal med. Jag har svårt att lita på folk, särskillt när sånt här händer.

Jag har lärt känna många nya männsikor det senaste halvåret, men ingen jag vill släppa in för nära. En tjej jag har lärt känna mer är en jättesnygg och härlig tjej, men jag litar inte på henne särskillt mycket. hon är ganska flirtig av sig, och verkar gilla att skvallra, men annars är hon hur härlig som helst. I helgen på fest kommer jag ihåg att hon kom fram och höll om mig, sen sa hon att hon tyckte att det kändes jobbigt att se en av våra kompisar ihop med en annan tjej, det har aldrig varit nått emellan dom, men så vet jag ju inte allt heller, och jag frågade om det, men sen vart det inte mer. Det betydde säkert inget men det kunde varit början till ett mer djupare samtal än vi haft förut... 

Bloggaren svarar på kommentarer :P:

Eftersom jag redan känner mig ensam så vill jag nog inte veta hur det skulle kännas att bli ensam "på riktigt", men man ska ju inte stanna i sånt man mår dåligt av. Men jag trivs oftast med mina kompisar, sen är vi ju ett litet gäng, och det vore omöjligt att bryta med några stycken bara. Nu är det ju E som "brutit" sig in i min värd, som jag altid har haft här hemma, och jag vet inte om jag har nån kontroll över hur mycket hon vill vara i den.
Jag skulle nog kunna hitta fel och tycka illa om ditt gäng med..Jag är också en del av problemet..


Nyss var hon online, jag skrev hej...inget svar, sen var hon inte online längre. Jag tror inte att hon anar hur illa jag tar vid mig av sånt, hur svårt att det att bara säga hej och säga att man inte orkar/hinner prata, om det nu är fallet. jag har ju suttit och väntat på henne i två timmar. 


Nu tappade jag hoppet lite igen..