Magnusevangeliet

Jag bad väl om det egentligen, när jag tyckte att vardagen var jobbig emellan oss. Vi pratade idag. Jag frågade om hon ville ses på Söndag. hon sa att hon inte visste. Sen kom det fram att hon haft väldigt jobbigt med allt det här emellan oss, med mina känslor och så. Vi pratade lite och jag tyckte att vi skulle träffas och prata, vi bestämde aldrig nått.

Sen sa jag att jag inte vet hur det kommer bli den dagen jag inte är kär längre. Vi har ju varit vänner, men inte på det sättet, vi är mycket närmare nu, vi har inte varit så nära utan att jag varit kär. Var mest funderingar. Hon tog väldigt illa vid sig.

Vi pratade lite nyss igen. Hon kände sig lurad av mig. Ärligt talat har jag svårt att förstå varför. Hon har sagt flera gånger att jag kommer att träffa nån annan och sen glömma bort henne, eller att om jag träffar nån så kommer det inte bli samma sak emellan oss och då är det lika bra att inte ha nått alls.

Jag fattar inte hur det kan bli såhär. Om det är hon som är väldigt känslig, eller att det är jag som är dum i huvet.

Rädslan att förlora henne är större än någonsin. Om jag skulle förlora henne så kommer jag aldrig att försöka ersätta henne, hennes plats kommer att stå tom, lika tom som jag kommer bli. Det kommer alltid att finnas en plats hos mig, om hon vill ha den...