Minnen

Batteriet i klockan i köket har blivit dåligt. Jag tog ner den för att jag inte skulle få för mig om att den gick rätt. Då kom jag tänka på ett särskilt minne.
Det var tredje natten i rad vi sov ihop, vi hade känt varann lika länge. Första kyssen var kvällen innan. Hon stod i fönstret och rökte i bara underkläder och ett linne. Kvällen innan hade hon klagat över att hennes klocka tickade för högt, och när hon stod och rökte blev hon så trött på klockan att hon kastade ut den genom fönstret. Hon var lite knäpp redan då :). Jag kommer aldrig glömma den tiden, den kunde inte börjat mycket bättre. Tyvärr forsatte det inte lika bra, och jag ser tillbaka på det som att allt var oförstört då. Hon har sagt att om vi hade blivit ihop då så hade det nog inte hållt så länge. 
När jag tänker på det så vet jag inte riktigt när vi "borde" ha blivit ihop. För över ett år sen var det ju väldigt aktuellt, men jag kände mig så osäker. Hade vi blivit ihop då så hade det inte blivit lika bra som det hade varit te.x nu. Det känns som att det senaste halvåret har gjort väldigt mycket med oss, vi har kommit ännu närmare varann.

Så egentligen skulle det inte ha blivit bra, hur vi än gjort. jag vet inte hur man ska känna inför sånt. Det är som bilen jag hittade på blocket. Jag hade inte tänkt att köpa nån bil, men så hittade jag en som verkade väldigt fin och bra, det var ingen bild men det verkade lovande. Jag funderade på den i över ett dygn, tills jag bestämde mig för att jag skulle ringa på den, då var annonsen borta, och jag kollar varje dag efter nått liknande, för en likadan finns inte. Jag grämer mig rätt mycket för det, men jag hade inte kunnat göra så mycket annorlunda egentligen.

Lika bra som det började, lika illa "slutade" det. Två veckor efter att jag hade sagt atta jag inte ville ha ett förhållande, fast jag inte hade en jävla aning, var mest rädd att såra henne, så blev hon ihop med sin kille, ett halvår senare var dom förlovade. Det hade ju kunnat bli så att det tog slut efter ett halvår, sånt är ju vanligt.

Jag försöker att inte tänka på att det kunde varit vi. Hur det skulle vara att bo ihop, hur flytten skulle gå till. Vi kunde ha hennes tv i vardagsrummet och min i sovrummet, hennes dubbelsäng skulle vi behövt också.
Nu har hon en 50 tums tv och en ny säng... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0