Magnusevangeliet

Jag är helt vilsen, tom och känner mig rätt ensam.

Vi pratade lite igår, hon mådde inte alls bra, men jag var visst den som var minst lämplig att prata med. Det enda jag kan komma på då är att det är nått emellan henne och hennes kille, sånt kan var lite känsligt för mig. Senare pratade vi på msn, kändes konstigt att inte kunna fråga hur dte var med henne, för jag hade ju inte kunnat fråga varför som föjldfråga. Jag sa till henne att jag var ledig på Onsdag och frågade om hon ville ses då, nästan alla av dom få lediga dagar jag har så har vi setts, men hon sa nej. Det passade inte eller vad hon sa. Sen sa hon att det är så mycket hon vill säga till mig, men hon visste inte hur hon skulle få mig att förstå. Jag sa att hon fick ta den tid hon behövde, till viss del sa jag det för att jag inte orkade med nått då, och jag kände på mig att det inte var nått positivt, hon sa att det var både och, och att det beror på hur man ser det. jag tror det är positivt för henne och negativt för mig.

Igår eftermiddag var jag väldigt nere, hade börjat tänka jobbiga tankar. Sen läste jag i hennes blogg, det handlade typ och hur bra henne kille är, fast mest handlade om nått hon hade berättat för honom, som hon trodde att hon skulle bli lämnad för, men han var tydligen jättebra, som sagt. Hon sa till mig att han hade växt i hennes ögon. Så jag förstår inte varför hon mår dåligt, om det ens har med det att göra. 

Jag undrar om hon har berättat nått om oss...

ibland känner jag mig väldigt utanför, särskillt när hon inte vill berätta saker för mig. Hennes kille får veta allt, träffa henne varje dag, somna och vakna brevid henne. Jag får nöja mig med ett sms eller att hon ringer ibland, inte för att jag begär att hon ska behandla mig och sin kille lika.

Jag får kämpa hela tiden för att hålla mig kvar i hennes liv, hennes liv som jag knappt ser nån plats för mig ibland. Vet inte hur länge jag orkar hålla på att kämpa. Jag förklarade för henne igår att det senste halvåret har gjort mig väldigt förvirrad, hon förstod det och sa att hon också var förvirrad.

Jag har tagit en liten paus, tyvärr är det rätt patetiskt. Den enda egentliga skillnaden är att jag visas som offline på msn så att hon inte kan skriva till mig, det är det närmaste vi kommer att träffa på varann på stan, men om hon hör av sig så svarar jag så klart.

Jag fattar ingenting av vad som händer just nu...