Magnusevangeliet

Jag ringde L för några dagar sen, och vi pratade lite. Läget var väl inte så akut som jag hade trott, men jag blev både lite lugnare och lika rädd som innan. Vi har inte hörts sen dess. Hon har stängt ute dom flesta, även mig, hennes närmaste vän. Hon ser oss som hot, som att vi skulle kunna få henne till sjukhuset, och dit vill hon absolut inte.

Jag är inne i en ganska intensiv period med jobb, annars hade jag tänkt att vi skulle ses så fort som möjligt, men när hon stänger ute mig såhär så känner jag att jag inte orkar hålla på att försöka att få allt att stämma så vi kan ses snart. Ibland känns det som jag redan förlorat henne. Jag har tänkt vid minst två tilfällen att hon redan var borta, inte borta som död men inte i mitt liv. Visserligen är det bara en snabb tanke som kommer upp i huvet, men endå. När jag sitter vid datorn så känns det ju som att hon är borta, särskillt vid tider så hon brukade vara inne på msn, då känns verkilgen saknaden...