Magnusevangeliet

Jag ringde en kompis Fredagskväll, han som jag pratar mest med av dom häromkring. Han sa att dom just pratade om min 740 jag hade för fem år sen, jag frågade hur det kom sig, och då sa han nått om att dom såg hans 740, som är likadan. Den pratade vi lite till och sen sa han att han skulle trakasera sin passagerare lite, jag frågade vem det var, då han han "jag vet inte", ett rätt kontsigt svar.

Sen satte hjärnan igång. Det finns en som gillade min 740 mer än nån annan: E, och min kompis/hennes kille var och jobbade åt han jag ringde till. Jag blev övertygad om att det var hon som var med när jag ringde, dom tankarna fanns redan innan jag ringde.

Igår kväll skulle vi ut, skjuts var fixat så jag tänkte sitta hemma och dricka och bli upphämtat, men så sa min kompis att dom hade lite förfest i deras bar, och jag tänkte att det skulle kännas bättre att förfesta med mina kompisar. Jag behövde lite uppmuntran för jag var inte jättepepp på att gå ut egentligen. Så jag åkte dit. När jag gått ut bilen och ska gå in så möter jag nån jag inte riktigt kände igen, men jag såg snart vem det var....E, hon vände ryggen till när hon såg mig. Jag mumlade nått i stil med "men va faan", jag tror hon hörde det Hon sa att hon skulle precis åka, och hon gick mot bilen och jag gick innåt, men det kände så jävla konstigt att göra så, så jag satt åt henne att vänta lite. jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag sa att jag nog hade ett sjätte sinne, för jag visste att hon var där. Hon sa nått om att hon skulle hämta nått hon glömt, och jag tänkte vänta, men hon kom ut med sin kille och lite annat folk, så det blev inget mer.

Vi åkte iväg direkt när jag kommit, så det var helt bortkastat att åka dit. Jag satt tyst och drack lite. När vi kommit fram så gick jag in, i korridoren emellan entre´n och baren så stod min kompis/hennes kille. jag gick bara förbi, sa ingenting. jag satte mig i en soffa bakom en vägg för att inte synas, satt där ett tag tills jag kände att jag skulle ge kvällen ett försöka. Beställde i baren och satte mig hos mina kompisar, sa inte mycket alls. Sen kom några tjejer vi känner och vi kramades och hälsade.

Jag gick ut ett varv, tog redan på E´s nummer och skrev att hon hade förstört ännu en Lördagkväll jag sett fram emot länge. Jag gick in igen och kollade lite, inga nya jag kände igen, så jag gick ut igen, sen bestämmde jag mig för att gå hem.

Hade jag det varit i stan hade det inte varit så svårt, men nu var det över två mil hem, men jag bara gick. jag stannade tre gånger. Första gången skrev jag ett sms till min kompis/e´s kille. Jag skrev att jag aldrig mer ville se henne och att om jag vetat att hon var där hade jag aldrig åkt dit, och att jag hade gått hem, så han kunde hälsa dom andra det, ingen har hört av sig än..

Det tog fyra timmar, på små 70-vägar genom skogen. Jag hann ju tänka en del på den tiden. Jag kom fram till att jag måste prata med mina kompisar om det här, så dom vet vad som gäller, men antagligen vet dom väl nått, för annars skulle han väl bara sagt att det var hon som åkte med honom.

Jag tycker verkligen inte om att hon umgås med mina kompisar. Största anledningen till det att när det har hänt har det alltid varit bakom ryggen på mig, på gymnasiet, innan kräftskivan i Augusti och nu. Känns också som hon tar mina kompisar ifrån mig. Jag räknar aldrig med att vara viktig för nån, att jag är nån egentligen. Sen är jag rädd för att dom inte ska förstå, att jag har för höga krav eller konstiga anledningar.

Jag har inte varit hos mina kompisar lika ofta en tid, det känns inte lika bra. Finns väl en risk att hon skulle vara där, eller att dom ska prata om henne. Jag hade en massa tankar om hur det skulle bli om hon vara där, vad jag skulle säga, hur jag skulle reagera. Igår sänkte jag garden, och hon slog till direkt....

Idag ska jag åka upp till L, och ge henne ett paket. Hon är absolut viktigas för mig.