Magnusevangeliet

I tre dagar har allt jävlats känns det som. Idag har jag inte gjort så mycket så det har varit lugnare.

Känner mig rätt ensam just nu. L är rätt nere, och jag känner mig som den minst lämpliga för henne att prata med, eftersom det är mitt fel. Det är inget som har hänt nu, utan för flera år sen, men det har gjort resten av hennes liv sämre, och kommer att påverka resten av mitt. Jag ringde henne i Söndags, vi pratade bara kort, hon ville inte prata riktigt. Efteråt låg jag helt tom i soffan och tänkte på hur jag ska kunna leva med det jag gjorde, eller det jag inte gjorde rättare sagt.
Hon har förlåtit mig, men vid jobbiga stunder så har jag förstått att jag nog inte är förlåten, och det begär jag inte heller.
Jag känner att jag inte kan och vill skriva rakt ut vad det är. Hon har ju skrivit om det. Det är väl ett sätt att skydda mig själv också, för dte är nått jag verkligen skämms över.

I Måndags hörde E av sig, på msn. Jag har tagit bort henne från listan, men inte blockerat henne. Jag tänkte att hon har ju inte hört av sig via msn på flera år så det går väl, samtidigt ville jag väl ge henne chansen att säga nått.
Hon skrev att hon verkligen försökte att acceptera mitt belust, men hon ville att jag skulle veta att hon saknade mig. Jag visste inte om eller vad jag skulle svara, så jag stängde ner. När jag loggade in igen så hade hon skrivit förlåt.Jag skrev att hon inte behövde be om ursäkt, att jag inte visste om jag skulle svara, att jag kände att jag hade sagt allt som fanns att sägas och att det inte var lätt för mig heller, hon var offline så det blev aldrig nån konversation, lika bra det.
Det kändes bra på nått sätt att få höra det iaf. Jag har inte velat göra henne illa, men jag ville att det skulle kännas, och om hon verkligen bryr sig om mig så mycket som hon säger så kanske hon inte bara kommer att dyka upp nångång, men det finns ju luckor emellan det hon säger och det hon gör.

Det finns så många lagar att gå igenom, så många vinklar att se det ifrån, men hur jag än ser på det så skulle det inte funka emellan oss, eller jag skulle inte funka med henne. Jag har mått så jävla dåligt den senaste månaden, inte velat träffa mina kompisar, inte kunnat se framåt, jag ville bara bort. Jag står just nu inför ett beslut om en miljoninvestering i företaget. Om det blir av så måste jag hålla på i minst tio år till, jag kan inte ha nån i min närhet som får mig att vilja att lämna allt, som gör mig osäker på om det är det här jag vill hålla på med.




Jag hade skrivit dubbelt så mycket som det här, hade bara en låt att lägga in, men allt försvann....

Jävla skit..