Magnusevangeliet

Igår morse bestämde jag mig, jag måste bryta kontakten med E. Jag orkar helt enkelt inte längre, och pga att det här emellan oss så har jag nästan förlorat L. Det kanske kan verka konstigt, men det är nått emellan L och mig.

Igår försökte jag att få E att träffas så jag fick prata med henne, men det gick inte, hon slutade svara på mina sms med..

Imorse så skrev jag till henne att jag inte orkade längre, och att jag aldrig mer ville se henne, vilken kanske var lite hårt, men jag ville vara tydlig, och jag orkar inte bli besviken och sårad mer..

Hon svarade, att hon var precis rädd för just det, och att hon hoppades på nått sätt att det inte skulle bli så om hon lade kudden över huvudet...

Det känns väldigt sorligt det här, jag ville egentligen inte att det skulle behöva gå såhär långt, men jag kan inte må såhär. Jag tror det var i April jag började må bra igen, och under sommaren har jag mått rätt bra, träffat många nya vänner, allt försvann när E dök upp.

Är väldigt trött, så det blir ganska ett kort inlägg.