Magnusevangeliet

Jag ringde L igår, var tveksam först att göra det, var rädd att det skulle kännas jobbigt, men hade jag inte ringt hade det känts som jag svikit henne. Hon svarade iaf, men hon lät lite svag, på nått sätt, svårt att förklara, men hon lät som när hon mått väldigt såligt, men hon sa att det var bra, det gör hon ju nästan jämt, vill väl inte verka svag.

Vi pratade i över en timme, men inte om jobbiga saker, men om massa annat. Vi kanske ska ses i helgen, är inte bestämt än. Jag funderar på om vi skulle ta och bowla, får väl höra med henne. Vi har bara gjort det en gång innan och det blev väldigt lyckat, förutom att hon vann.

Har varit fruktansvärt orolig för henne i några dagar. Bara tanken på att hon skulle försvinna fick mig att börja gråta. Nu känns det som att jag inte kan fungera om jag bara tänker på det, och sen vi pratade igår så vill jag mer tänka på allt bra vi har, men det kommer att gå upp och ner...igen...


Jag skulle ju lägga mig tidigt....fan..