Magnusevangeliet

Hela sommaren har jag haft mina kompisars lillebror (fast han kan väl kallas kompis med) som har jobbat hos mig. Jag hade väl inte planerat hur mycket han skulle vara här men det har blivit i stort sett varje dag. Mina föräldrar hjälper ju till en del och gnäller ibland på att det är för dyrt att ha honom här, vilket jag mest blivit sur över, för jag hinner inte med det jag ska nu och mamma (som är svensk mästare i tjat och gnäll) tycker att pappa ska hjälpa henne mer, och alltså mig mindre. Jag vill ha saker gjorda, inte saker att göra, och jag mår bra över att se praktiska resultat, ekonomi kommer efter sånt. pengar går att spara eller låna, men tiden bara går, hela tiden.
Jag är rätt öppen av mig så jag har sagt till honom att dom gnäller. Idag var han sjuk, men vi pratades vid lite, och det var lite oklart om lite lön och timmar, som mamma hade gnällt om.

När vi pratades vid några timmar senare så pratade han om att det inte kändes kul att vara här om det skulle bli en massa tjafs och att det fanns andra ställen han kunde vara på. Efter ett tag förstod jag att det lät som att han inte ville vara här. jag sa att jag skulle prata med pappa om det. Nu pratade jag med honom igen och han sa att han hellre var på några andra ställen, och det kändes som att han redan hade bestämt sig, och allt rasade..

Jag kan erkänna att jag är rätt slö ibland, men ibland känns det också som att jag sliter ihjäl mig. Pappa kan ju göra en del, men han är väldigt opålitlig, på två sätt. Han har lite dålig hälsa, så ibland kan han bli trött plötsligt utan vidare, och då står jag där ensam. Det andra är att han kan vara jävligt svår att ha att göra med om man ska göra nått som han inte håller med om, då kan det bli en sån jävla uppförbacke så att det oftast är enklast att göra det själv.

Det som var väldigt skönt med att ha en somarjobbare var att kunna göra som man tyckte utan en massa diskussion och tjafs.

Men nu är jag tydligen själv. Jag hade planerat hela veckan, hela sommaren efter att han skulle vara här, även funderat på hur vi skulle göra nästa sommar.

Jag är både arg och ledsen. Jag gillar inte sättet han slutade på, känns bara som undanflykt det han sa, och på¨så kort varsel. Hade ju ordnat med saker han skulle göra imorgon. Är arg på mina föräldrar också, det känns som att jag bara får skit ifrån dom. Dom hjälper till praktiskt men metalt så är dom en katastrof. Pappa har också börjat gnälla över saker jag inte kan påverka på något sätt. 

Det är jag som driver mitt företag, på mitt sätt, och egentligen behöver jag inte deras bekräftelse, men det blir jobbigt med allt tjat och gnäll.

Skrev till L förut, men har inte fått nått svar. hon har väl nog med sitt, känns dumt att söka stöd hos henne när jag vet att hon har det jobbigt, men jag har inte nån annan att vända mig till. Saknar henne så. Hon skulle ju varit här i helgen, men så blev det inte. Och nu står alla (fusk)städade rum och välkommnar henne, men det kommer ingen...