"Jag skulle fastna i min ensamhet igen"


 
Det blev en sen natt, igen. med bara jobb.

Ensamheten gör sig mer påmind. Jag frågade L igår om hon ville hitta på nåt i helgen, men hon hade inte tid, hon skulle få besök, ett manligt sådandt.
Jag har fått för mig att hon har gjort slut med sin kille, men jag har ingen aning. När vi sms.ade för några dagar sen så sa hon att hon var förvirrad, men anledningen var privat, än så länge. Känns inte så bra att bli utelämnad så. På hennes msn stod det "är det här verkligen så klokt?"

Jag har börjat oroa mig så sjukt mycket. Om det är slut emellan dom så kommer mina tankar att snurra runt i huvet allt mer. Det har dom redan gjort. Jag är fortfarande kär i henne, men känslorna har inte känts lika starka och lättare att hantera. Jag har verkligen varit hennes vän, och även nu när känslorna kommer upp till ytan så kommer inget ändrats, det viktigaste är att hon har det bra, det är väl lite mitt ledord i det här. Men det är skilnad på hur jag känner och vad jag tänker. Jag har stöttat henne flera gånger när det varit jobbigt, För ett år sen så åkte jag upp till henne mitt i natten när hon bråkat med sin kille, och försökte få henne att prata med honom och reda upp det som hänt. Jag skulle göra samma sak nu, men en del av mig vill bara att hon dumpar honom och kommer till mig, men jag vet inte, den dörren är nog stängd föralltid, även om känslor är väldigt oberäkneliga. På ett sätt känns det att jag inte förtjänar henne, på ett annat sätt så känns det som att vi aldrig fick en ärlig chans.

Vi fick en usel start, sen tog det nästan två år att hitta tillbaka till varann, men min osäkerhet och rädsla för att såra henne igen så tog jag inte chansen när jag verkligen fick den. Jag vågade inte chansa, inte med henne. Det är snart tre år sen, och efter det så har vi kommit närmare varann, och jag har blivit en bättre mänsika. Vi var aldrig så nära då.

Det jag är rädd för att att om det är slut emellan dom så kommer hon såsmåningom att träffa nån ny, jag kan bara se att det skulle bli värre än var det varit. Vi kanske inte alls gillar varann, han kanske bor långt bort så att hon har ännu mindre tid att ses. Jag tror inte att jag skulle fixa det, att se hennes leende när han skickar sms, att få se henne nykär i nån annan.

Det känns rätt dumt att oroa sig för nått som jag kanske bara har hittat på, men jag kan inte heller prata med henne om det.
Jag har inte sagt att jag fortfarande har känslor för henne, men jag har aldrig sagt att jag inte har det, har sagt att det har blivit bättre bara. Jag har varit nära att förlora henne pga det, jag tänker inte ta den risken, sen har hon nog det jobbigt endå.

Nu tappade jag tråden lite...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0