Magnusevangeliet

 I csi så kom teknikerna till en olycksplats och drog ut överlevande från en explosion. Det sågs inga brandmän till i fabriken på hade exploderat, däremot utan för. Jag tror inte att kavaj räcker som skyddskläder när det brinner..

Igår var jag och hälsade på en kompis. Han är min kompisars lillebror, men nu kan man nog kalla honom kompis med. Det var över ett år sen jag funderade på det första gången tror jag. Det blev en kväll med att sitta och dricka öl och kolla på Åsa-nisse, men det var trevligt och jag träffade några av hans klasskompisar med. Jag hade en liten baktanke/förhoppning när jag åkte dit, att jag kanske skulle träffa på en tjej. En tjej jag pratat med en gång på krogen, jag tror det var hon iaf, kommer inte ihåg så mycket. Ibland känns det rätt värdelöst att blir full och inte minnas så mycket efteråt, men ibland kan det vara kul.
Jag tänkte inte särskillt mycket på henne när jag hade träffat henne, tills jag såg henne på facebook och såg hur snygg hon var, tyvärr. Känner mig väldigt ytlig när jag tänker på det. Såg henne på krogen för några veckor sen, men jag gjorde nog inget större intryck när jag pratade med henne, för hon verkade inte känna igen mig alls.

Det skulle visst vara fest där ikväll och jag funderade på att höra om jag kunde komma, men jag lade ner det, känner ju bara några stycken, och hon var väl största anledningen till att jag ville åka. Jag tror inte att krogen är rätt ställe, inte för mig iaf. Fast dricker jag tillräckligt kan jag nog börja prata med vem som helst, och då är ju krogen rätt plats istället, och andra ställen kan bli väldigt fel..

Jag ska försöka att inte sumpa fler chanser iaf. Som den där tjejen jag skrev lite med för ca två år sen, som jag fick massor chanser att prata med men som jag aldrig tog. Pratade med henne en gång, men hade sett alla foton på henne på fb, precis som nu. Jag tror inte det hade blivit nått emellan oss, men det hade ju vara trevligt att lära känna henne, vänner kan man ju inte ha för många, säg det, ibland tycker jag inte om människor över huvudtaget.

När jag läser bloggar eller kollar på fb så känns det som att jag skulle kalla det för att jag är intresserad av människor, fast jag kallar det nog för nyfiken. Jag har kollat hennes foton på fb och hittat små russin som visar att vi har nått gemensamt, men jag har lätt att bygga upp förväntingar, iaf inte ta det helt förutsättningslöst, det gör det svårare att bara gå fram att prata, hade inga såna problem när jag slog mig ner brevid henne första gången iaf.

Sen går jag ju och väntar på att träffa nån som bara slår omkull hela min värld och vänder upp och ner på allt, så allt blir rätt igen...

Nu orkar jag inte skriva mer, men jag återkommer snart med en liveblogg om ost.