Hur är det egentligen?
Jag har ju inte skrivit nått under en rätt lång period, och den här bloggen innehåller några av dom jobbigaste saker jag har varit med om, och ibland har jag väl mest skrivit om tjejer jag varit intresserad av men inte vågat gå fram och prata med, känns det som iaf.
Nu, i mitten på April 2012 så känner jag mig rätt bra. Jag vågar vara mig själv mycket mer, eller jag är väl alltid mig själv, men man har ju olika sidor. Jag körde till krogen förra helgen, och när vi skulle åka hem så träffade jag en kompis på parkeringen, som jag hade hälsat på innan. Han sa. "jaså, kör du? jag tyckte att du verkade lugn". Jag ser mig inte som särskillt vild när jag dricker, men det fick mig att tänka en del på hur andra ser på mig, och det känns som att på senare tid så har jag blivit mera frispråkig, vågar säga vad jag tycker, inte bara när jag dricker.
Så jag mår bra gör jag, rätt bra iaf. I min värld så är det aldrig riktigt bra, kanske korta stunder, men jag jag kan nog aldrig säga att jag mår riktigt bra, det kan bero på att jag har kanske är ganska kräsen. Min bild av lycka är att precis allt i livet ska vara perfekt, och det är det ju aldrig. men då har jag bara känt mig lycklig en gång, vad jag kan minnas, eller så var den gången den enda referens av lycka jag har, och jag har inte känt så nån mer gång, inte för att jag är olycklig om dagarna, men aldrig riktigt lycklig.
Jag kommer aldrig fram till saken känns det som. Jag mår rätt bra, och trivs rätt bra med mig själv, men ibland så kommer ju det dåliga självförtroendet tillbaka, men det går över ganska snabbt ändå.
Jag har börjat lyssna en del på filmmusik, har soundtracken från Garden State, Pulp Fiction och Kill Bill. Den här låten passar bra om man ska diska lagom mycket:
Skönt att höra att du mår bra. Och lycka är ändå en flyktig känsla så det gäller att ha det bra och roligt under jakten på den.
