Magnusevangeliet

men jag hopppas ju på dig...

Jag har inte tagit mig tid att skriva här på ett tag, även fast jag känt att det behövs, undrar hur jävla dåligt jag mådde när jag skrev nästan varje kväll..

Jag var ute igår, så idag kom den vanliga Söndagsångesten, men ikväll blev den lite värre.

Den där tjejen som jag "stalkar", och som jag träffade på valborg, skrev i sin blogg om en kille hon tyckte om, men hon hade tydligen hoppats på för mycket, att han skulle få henne att må bra, men det blev visst tvärtom.

Det är så jävla frustrerande, jag sitter här, jag vill lära känna henne, vill få henne att trivas och må bra, men hur fan ska det gå till, har inte sett henne sen valborg. Jag har ju velat lära känna henne i över ett år, men att gå fram till nån på krogen är inte min starka sida, det är det fortafarande inte, men jag kan iaf göra det. det är et ställe som bara är igång på sommaren, men dom har minskat på tillställningar på senare år, i år är det 6 gånger, varav 4 har varit. Jag har bortsett från ett tillfälle, bara sett henne där, förra året var det nog varje gång, i år bara valborg, och då gick jag fram och pratade med henne, skulle gärna gjort det varje gång i år. 

Jag lade ju till henne som vän på fb men jag gjorde tydligen inte ett så stort intryck, eller så var minnet dåligt, är ju lätt hänt på såna ställen. Funderade på att skicka ett medelande typ: vet inte om du minns mig men vi sågs på valborg. tänkte först att göra det om vi inte skulle ses på hela sommaren, men då har det ju gått några månader till, och att skriva då skulle ju verka konstigt. Det kanske verkade konstigt att skicka en vänförfrågan, eftersom hon bara sa sitt förnamn..

Det är 2,5 mil emellan oss, men våra vägar korsas aldrig, nu när jag vågar gå fram, nu när vi har traffats. Jag har ett hultsfredsarmband på armen, en anledning till det är att det vore nått att prata om, för hon var också där, jag såg henne.

Jag som hade tänkt att nästa gång så försöker jag att få hennes nummer, skiter i fb och sånt, har aldrig frågat om nummer på krogen, men det är mycket jag kan tänka mig att göra för henne...

Jag är lite rädd att det är för sent, att jag borde tagit chansen förra året, hon har skrivt om att hon vantrivs och vill bo nånannanstans, förvånar mig inte om det hinner ske innan vi träffas igen.

Som Phil Harris sa: Man kan se saker hända, man kan få saker att hända, eller man kan undra vad fan som hände.

Fan fan fan det skulle vart du...