Magnusevangeliet

Jag försökte iaf, men det ledde inte till nånting, alls. Det är väl därför man försöker, för att det ska leda till nått, för att få en förändring, annars skulle ju aldrig nån försöka med nånting. Det var längesen sist som jag försökte, och när jag äntligen gör det så är det enda som händer att jag blir ganska nere, allt annat är som förut.

Det jag fick ut av att skriva till henne var att hon kanske typ vet vem, jag är, och att vi kommer nog inte ses mer, inte ute iaf, och jag tycker att jag fick fram att jag skulle vilja träffa henne igen, men det var visst mycket nu.

Jag kände att jag tog ett steg framåt när jag gjorde nånting istället för att hoppas på att våra vägar skulle korsas, to.m så att det inte spelade nån roll av hon skulle svara, men jag försökte nog bara lura mig själv, och det kändes mer än jag kunnat ana,

Jag har ju tänkt på henne i ett och ett halvt år, jag har haft många chanser att gå fram och säga hej, försökte ju några gånger, men det gick sådär, och när jag äntligen slår mig ner hos henne och hälsar och pratar så var det första och sista gången.

Jag har ju följt henne ett tag och jag känner att vi är ganska lika är det gäller vissa saker, och jag hade längtat efter att få visa henne det.