Magnusevangeliet

Har just sett sista avsnittet av Harpers Island. Jag skulle egentligen följa 24 på tv400, men jag tröttnade på det och Harpers Island gick direkt efteråt. För dom som inte vet är det en skräck/rysarserie där en seriemördare härjar på en ö där ett bröllop ska hållas, en eller flera mördas i varje avsnitt, så det blev ju nästan tvunget att forsätta kolla.

Jag följer inte många tv program, men nu satt jag på helspänn, och jag ryser faktiskt lite fortfarande, men nu när det är slut kan jag åka till mina kompisar och kolla på Wallander igen, nåt jag inte kunnat göra på tio veckor..

I Tordags skulle jag var ledig, det blev som vanligt. Jag sköt fram tiden som jag skulle åka vid och stressade till max hela dagen. jag åkte upp till stan och handlade lite, sen fick det bli en pizza. På pizzerian hade dom höga soffor som jag gillade, vill ha såna i mitt nya fikarum. Dom var lite höga i ryggen så det skulle skärma av lite, typ cafesoffor kanske det heter. Om nån vet var man kan få tag i såna kan ni säga till.

Sen åkte jag upp till L och hämtade henne, inom fem minuter hade hon lurat mig med ett Aprilskämt. Hon lurar alltid alla i sin närhet men är på helspänn själv. Jag tänker ju inte ens på att det är första April.
Jag kände mig lite stressad och pressad även när jag hämtat henne, vi skulle ut med mina kompisar på kvällen men inget var klart om vem som skulle köra. Vi åkte hem till mig först, sen till mina kompisar, En kompis skulle köra så jag började dricka lite, men det kändes segt, nu var jag orolig för att vi inte skulle komma in för att vi åkte rätt sent. Vi skulle också hämta en kompis som bor i skogen, och L mådde inte så bra på dom små vägarna.

När vi hade kommit in så gick jag och L till baren och stod och trängdes. Sen gick vi runt och lite, jag träffade på en kompis från gymnasiet, som jag pratade med lite, men L stod bakom och kände sig nog lite utanför så vi gick och satte oss.

Hon tjejen jag skrivit med var där, men jag kände mig verkligen inte i form för att säga hej, och hon verkade upptagen den mesta av tiden. Fast det kan bli konstigt om hon kände igen mig och jag inte säger hej, men isf skulle nog hon hälsa. Måste verkligen skärpa till mig.

Jag och L dansade några gånger, jag bjöd to.m up henne, det tyckte hon var gulligt.

Vägen hem var jättelång, óch vi gick och lade oss vid fyra.

Jag skulle var ledig hela fredagen men det blev två timmars jobb ändå.

Sen åkte vi upp till henne, jag följde med henne ut till stallet och hjälpte även till lite, det tycker jag är skönt, vill inte bara stå och glo.

Innan jag åkte hem så sa hon att hon kände sig som en prinsessa, det är det allra minsta jag kan göra.

Vi hade aldrig umgåtts så länge i ett sträck, nu hade vi ett dygn ihop...

Låten som jag tagit citatet ifrån fanns inte på Youtube. Det är Hästpojken med Ett bättre djur. Jag över på den ibland på gitarren.  

Min planering för kvällen gick inget bra, skulle vara i säng nu egentligen, men jag mår bra.

Jag lyssnar på en av världens bästa låtar och känner ett inre lugn, känner att kärleken får väl komma den den vill, jag har saker att göra under tiden, tänker inte sitta och vänta.

Egentligen borde jag städa, för L kommer hit på Torsdag. Ska åka upp och hämta henne ,sen ska vi förhoppningsvis ut på kvällen. Känns bra. Vi har inte setts på ett tag.


Ja, skulle bara skriva att jag mår bra..

Jag tänkte försöka lansera en ny sport, får väl se hur det går.

Har inga tydliga riktlinjer, men det gäller att toppa det den andra säger.

Mitt exempel: hade Titanic kört rakt in i isberget hade den inte sjunkit.

Nån som kan slå det ?

Ja, det var väl det jag hade att skriva idag.

Återkommer med att analysera hur jag kunde bli så full i helgen..

Fick en filmidé, en crossover film baserad på två befintliga filmer:

Rädda Willy Wonka!

en semla?

Jag åt nyss en hemmagjord semla, den var god, men nu är den slut, och jag känner saknad. Undrar om den var så god att det är värt saknaden som kommer efteråt...?

Om jag nångång kommer till en musikgala så ska jag klä ut mig till Karin Drejer..

Fast det kanske inte kommer funka eftersom dom flesta inte vet hur hon ser ut.. 

Den som fattar rubriken för gärna hör av sig, vill se om jag har några jämnlikar..

För nån dag sen så hittade jag en tjej på facebook som jag träffade på en fest i somras, vi träffades jättelite, men jag minns henne, såg att en kompis är vän med henne, och vad jag vet så känner han inte henne mycket mer än mig.
Jag har en princip att inte var vän med folk på fb som jag inte känner, med undantag för såna jag "känner" över nätet...och Jörgen Löthård..för jag tyckte att det skulle vara kul..
Jag blev vän med henne iaf, och efter att ha kollat på lite av hennes bilder så smälte jag, hon är otroligt vacker..och norsk. När jag tänker efter så har jag inte känt nått särskillt inför Norge och dess invånare, så hon är väl bara vacker då, och trevlig, när vi träffades iaf. Att jag plötsligt gillar Norge är nog bara pga av hennem, och så känns det väl lite "exotiskt" också..ungefär som Winnerbäck som tycker att det är lite exotiskt att spela i Norge.

Jag kollade/snokade lite, jag var nyfiken på vad hon hade för anknytning hit, för hon bor i Norge, men hennes mamma bodde tydligen i Sverige. Hoppas att hon hälsar på ofta..

Eftersom jag tänker åt helvete för mycket så har jag såklart tänkt redan hur det vore om vi var ihop, fast bara praktiskt, att det är typ 40 mil emellan oss.
Och för att det skulle kunna bli nått kanske man skulle ta kontakt och inte bara vara en vän i nån lista ,men jag vet inte, är så jävla dålig på sånt. Hon är online på fb-chatten nu, det vore så enkelt att bara klicka och skriva hej...men sen då...?

En sak som talar starkt för att det skulle kunna bli nått emellan oss är att när det gäller kärlek så har det ju gått helt åt helvete för mig, och skulle jag hitta nån så kan det ju inte vara nån som bor i närheten, det vore ju för enkelt, och jag har mycket hellre såna problem ihop med nån än andra problem helt ensam..

Jag riskerar väl att klassas som störd som skriver om en tjej jag träffat en gång, men jag tänker för mycket, och jag skriver det jag tänker.

Jag tror det är bättre att ge hjärnan mer saker att tänka på än att den ska älta allt om igen.

En ny sysselsättning jag har är att försöka tyda det hon skriver på fb, som statusrader, på Norska. Ibland läser jag högt för mig själv, jag förstår inte så mycket..

Righteous Brothers med Unchained Melody gjorde att jag fick feeling ikväll...
 

Jag skulle egentligen skriva om en norsk tjej, men en kompis hade lagt upp en låt på facebook, och skrev om vilka minnen han hade till den låten, och jag har liknande minnen, från gymnasiet.
Skolan hade internat, första året bodde jag med tre kompisar på skolområdet, dom andra två i lägenhet som skolan hade, dom hade två hus brevid varann med lägenheter, två hela hus med nästan bara kompisar. Det var väldigt speciellt, men många gånger hade vi också tråkigt, och hittade på dumma saker, oftast var det att supa som gällde, och hembränt var ju billigt. Jag var ju sen så jag hade min första fylla där, och många efter det. Jag lärde känna massa männsikor ifrån massor med ställen. Jag brukar tänka att jag växte upp där, för jag utvecklades så mycket under den tiden.
Vi bodde i en tätort utanför stan, med gångavstånd till affären och pizzeriorna, även om jag tog bilen oftast. Mina kompisar hemifrån som jag bodde med första året bodde mitt emot mig, nu är det en mil till dom.

Jag var kär i några stycken under hela den tiden. Den första vågade jag knappt prata med, förutom när jag hade druckit en halv liter hembränt, då ringde jag henne och sa att jag älskade henne, fick jag höra efteråt iaf, för jag minns inget. Där finns en slags milstolpe, jag bestämde mig då att inte oroa mig så mycket för det, att inte känna ånger, en del av utvecklingen.

Det som kan kännas tråkigt ibland är att dom som gick på skolan efter oss är mycket bättre på att minnas än vad vi är. Dom lägger ut mängder med bilder. Det kan ju bero på att kameramobiler inte var så vanligt när vi gick där. Nu känner jag mig jättegammal...Nu ska farbror gå och sova...

Föresten så var L den allra första jag tog kort på med en mobil, en liten parantes (stavning/stuvning) 

Här är låten han hade lade upp iaf. Jag kommer ihåg så väl att jag brukade dra på full volym på stereon i introt, och när basen kom ihåg så höll högtalarna på att spricka..

"Söndermarken jagar mig men jag är inte där"

Jag har nog aldrig längtat efter helgen så mycket som jag gjort nu, men samtidigt känner jag mig lite nere och orolig ibland. Jag borde inte känna så. På Lördagkväll ska jag och L ut, och massa andra kompisar ska dit med, tyvärr inte alla, eftersom några har snöröjning och det ska snöa tills Måndag typ. Tjejen som jag skrivit lite med ska dit med. Vi var på samma ställe i Fredags, och jag var rätt full, så jag efter ett bra tag tänkte jag att jag skulle gå och hälsa på henne, då hade hon visst åkt hem redan. Jag ångar mig inte så mycket som jag brukar för jag såg henne bara tre gånger typ, och då var antingen på väg till dansgolvet eller hälsade på nån. Jag har hälsat på henne en av fem gånger, ingen bra statistik.

Annars var Fredagkvällen väldigt bra. Vi åkte iväg ett gäng på fyra och vi åkte min bil som jag tycker väldigt mycket om. Det är inte ofta nu för tiden som vi åker iväg ganska långt, inte många som har lust, hoppas det blir fler gånger.

Det ringde nyss, och nu har jag skänkt 1500:- till några som inte tycker att ungdomar ska ta droger. Men nu är det tomt i huvet, vet inte vad jag skulle skriva om.

På tal om att ha saker i huvet så hade jag den här låten i huvet när jag vaknade, och det var inte helt fel.


 

Jag kan vara världens tröttaste människa, och jag har ont i huvet, och är lite frusen, men jag upptäckte precis att jag känner mig rätt likgiltig, inför allt. Jag bara sitter här och känner ingenting, tänkte passa på att skriva om det, för det är inte ofta det händer. Jag orkar väl inte känna nått helt enkelt.. 

Jag är ingen positiv person egentligen, men alla har väl nån naturlig drivkraft för att orka, hoppas och se framåt. Ibland är jag en ren pessimist också, men jag är också optimist ibland, men då är jag den värsta sortens optimist: tidsoptimisten.

1. Jag känner mig som världens bästa människa.
2. Jag dricker oboy.
3. Jag lyssnar på The Offspring

Livet är som en Alladinask. Det ser mörkt ut och blir äckligt på slutet...

Typ :P

Vem i helvete tyckte att Owl City med Fireflies var värt att ge ut? Vem erbjöd honom ett kontrakt? Vem bokade studion? Vem satte sig i studion och producerade skiten? Vem skickade skivan till radiostationerna?
Låten handlar visst om att han hade svårt att sova som mindre. Kunde han inte tagit livet av sig, istället för att göra mitt liv sämre...

Tjejen bakom den väldigt framgångsrika bloggen Elli.nu har fått ett nytt jobb, som layoutare, vad det är det vet jag inte, men istället för att bara fråga så kanske jag kan lista ut det själv.

Layout kan typ översättas till läggut, och då är det inte så svårt att lista ut.

Om det fanns ett band som hette Adolf Hitlerz som ställde upp i danbandskampen, så skulle jag titta :P

Jag önskar att jag kunde komma på fler brilljanta ordvistar, men det kommer inget till mig..