Magnusevangeliet

Snart, eller iaf nångång så kommer det att skrivas nått intressant, kul, djupt, smart, vasst och fruktansvärt meningslöst. Kanske inte i samma inlägg dock.

Jag är sur på Lars Winnerbäck för att han har lagt sin turne så att den närmaste konserten är 30 mil bort, i Stockholm, men det hindrade mig inte från att köpa två billjetter. Man kanske har blivit bortskämd när man bor inte altför långt ifrån hans galma hemstad, men inga spelningar där inte..

Jag är sur på Mando Diao för att dom har sparkat Samuel från bandet. Eftersom att jag inte kan skilja på CJ och Mats så är ju Samuel min tredje favorit i bandet, han är ju en jävligt grym trummis faktiskt.

Så just nu lyssnar jag inte på nån av dom. eftersom att jag är sur..

P3 är jag också sur på, som vanligt. Det brukar ju börja varje morgon iofs. sen fattar jag inte hur en kanal som har stått för 90% av min musiksmak har lyckats att kryssa sig förbi precis sånt jag gillar. Jag gillar både bred och smal musik, och sånt spelar ju P3, men inget sånt jag vill höra...

Läste att Peter Forsberg avbryter sin comeback. Det kändes inte särskillt förvånande, med tanke på hur det har gått innan. Men jag är inte en av dom som tyckt att han ska inse att han ska lägga av. Jag tycker bara man kan ta det lite lungt. Viasat hockey har kört trailers för hans comeback och byggt upp massor med förväntingar, jag vet inte ens om dom hann sända nått av det dom gjorde reklam för. Jag tycker det är bättre att bara vänta och se. Men media fungerar ju inte på en sunt sätt.

Ps. är inte särskillt intresserad av sport annars.

Det där jag skrev sist om att jag skulle ut i helgen, det blev visst inte så mycket av med det, eller, jag ska väl ut, själv och nykter, är ju ändå lite folk där som vore trevligt att träffa. Det var väl tänkt att vi skulle åka ett gäng, men dom flesta kände ingen lust idag. Jag vill inte vara beroende av andra, men praktiskt blir det svårt eftersom behöver skjuts, och så är det ju roligare att åka iväg några fler, även om man träffar andra där.

Igår var det trevligt iaf. En kompis fyllde år och bjöd på lite fest. Men det kändes även lite jobbigt, när jag kom hem. När jag ser mina kompisar med sina flickvänner så blir jag väldigt avundsjuk, särskilt av dom förhållanden som bara varat några månader, för det kan jag känna igen mig i, hur det är att bo ihop har jag ingen aning om.

När jag äntligen kunde släppa L (inte helt förstås) så kände jag efter ett tag en stort tom rumm kände att jag inte hade nån väg, ingen riktnng ingen att gå på eller efter. Jag kan lätt bi intresserad av någon, men jag har väldigt svårt att bli kär.

Sen har jag ju missat en del chanser, eller sumpat rättare sagt. För ca fem år sen skrev jag till en tjej på lunarstorm. Jag tyckte jag hade sett henne ute några gånger när jag hade hälsat på kompisar, och hon verkade ganska så intresserad av mig. I vänbeskrivningen skrev hon :"Magnus, jag vill lära känna sig". Jag försökte ju med, när det aldrig blev av att prata på msn så fick hon mitt nummer. En kväll när hon hade lagt sig så skickade hon en bild på sig själv. Det jag ångar mest var väl att jag tänkte vid minst ett tillfälle "vad är det för fel på henne". En gång när jag var ute me mina kompisar som bodde i den stan så pratade en kompis med henne, och jag stod brevid, och sa inget. Det kändes så konstigt att säga "hej, det är jag från lunar". Det var enda gången vi "träffades". För 6 månader sen blev hon ihop med en kompis till mig, som jag iofs inte träffat på ett år, och nu är dom förlovade, och hon är snyggare än någonsin.

Jag ägnade ca 6 år åt att vara olyckligt kär i två olika tjejer, så känns det ´som jag kommit efter mitt eget liv. Som att det bara är att rota fram några spillror ur askan och försöka att klara sig på det... 

För ett år sen skrev jag om min nyårskväll, om hur jag dansade med H till hallelujah med Jeff Buckley. Då skrev jag om hur bra det var, fast det var det inte. Jag tänkte att jag skulle skriva om det i en del 2, men det blev aldrig nån. Det var ju bra tills det var dags att gå hem. Jag skulle sova hos H, men jag skulle gå dit själv. Så jag tänkte att fågelvägen skulle gå snabbt.
Så jag gick uppför en skidbacke och sen ner igenom skogen och hamnade helt fel. När jag väl kom fram så var det släkt och tyst. Dom har ett hus och en stuga och jag hade ingen aning vart jag skulle sova, när jag tog i handtaget till huset så började hundarna att skälla, och ingen svarade i telefon. Så jag gick tillbaka där festen hade varit och hoppades att jag kunde sova där, men det var helt tomt, så jag fick åka hem, jag kände mig inte särskillt full, mest trött. Fick skit för det av L sen, men jag ville inte vara kvar där då. H:s syster hade ett tillfälligt nummer, jag fick ett sms från henne, och en kompis till H hörde också av sig efteråt. H har inte sagt nånting om det, eller frågat nånting.
Hon är svår att inte tycka om, men jag litar inte på henne överhuvudtaget.

Sen dess har det blivit helt annorlunda. Från dans och kyss på nyår från att knappt hälsa, inga vad-kul-att-se-dig kramar.

Det här året har varit sämre, med det mesta. 2009 var nått visst. Det kändes äntligen bra emellan mig och L. Mina känslor för henne hade väl avtagit lite, men mest så lärde jag mig att hantera hela situationen. Jag köpte en bil (det gör jag iofs varje år nästan) som jag verkligen gillade, H gillade den med, och med den åkte jag iväg och lärde känna massa nya människor. Jag var på countryfestival och kunde för första gången stanna hela helgen, vi hade husvagn och våra nyfunna vänner bodde brevid och vi var ett eget litet gäng där. Jag var på Hultsfred för första och sista gången och kände att det här med festival var nått för mig, även om, jag inte tog tillvara på tiden där fullt ut.

Det är året har varit lite av en besvikelse. När vi varit på samma fester och festivaler har det inte varit lika bra som förra gången. I December förra året så var vi på julfest, vi åkte i två bilar, och L var med allt var kul. I år åkte jag själv. Och min fina bil körde jag på ett rådjur med, den är inte skrot men jag har inte haft varken tid eller råd att fixa den. 

Igår så jobbade jag sent, sen gick jag hem åt kladdkaka och somnade. Och idag på fb så kan man läsa hur kul alla andra hade det. Festen i Stockholm hade nog kunnat bli kul så här i efterhand, med lite bättre planering så. Den största anledningen till att åka dit var tjejen jag träffade vid midsommar, idag står det att hon har ett öppet förhållande.

Egentligen borde jag välkommna 2011, när jag tänker efter så har varannat år varit bra, men med förhoppningar lägger man grunden till besvikelsen. Ok kanske inte jämt, men ibland är det så.

Jag skriver ju inte lika ofta och jag har blivit lite knackig på det känns det som, nu skriver jag på jobbdatorn som jag inte alls har samma flyt på. Ber om ursäkt för det iaf. 

H har skaffat facebook, sist av alla typ, och jag lade naturligtvis till henne som vän, men det verkade hon inte vara intresserad av. Det känns väl värre än det borde, men det har varit såhär hela året. På nyårsafton så sa hon att det verkligen var kul att jag kom, en puss fick jag senare också, sen har det bara blivit sämre, inte samma glada varma välkommnande. Sist vi sågs så nickade hon åt mig när hon gick förbi, och sst vi var ute på samma ställe brydde jag mig inte ens om att hälsa..

Jag gillar verkligen henne, nångång var jag nog kär lite, även om jag nog visste att det aldrig skulle bli nått, men det är ju bra att umgås med folk man gillar, vore ju kul om dom gillar en tillbaka...

Hela sommaren har jag haft mina kompisars lillebror (fast han kan väl kallas kompis med) som har jobbat hos mig. Jag hade väl inte planerat hur mycket han skulle vara här men det har blivit i stort sett varje dag. Mina föräldrar hjälper ju till en del och gnäller ibland på att det är för dyrt att ha honom här, vilket jag mest blivit sur över, för jag hinner inte med det jag ska nu och mamma (som är svensk mästare i tjat och gnäll) tycker att pappa ska hjälpa henne mer, och alltså mig mindre. Jag vill ha saker gjorda, inte saker att göra, och jag mår bra över att se praktiska resultat, ekonomi kommer efter sånt. pengar går att spara eller låna, men tiden bara går, hela tiden.
Jag är rätt öppen av mig så jag har sagt till honom att dom gnäller. Idag var han sjuk, men vi pratades vid lite, och det var lite oklart om lite lön och timmar, som mamma hade gnällt om.

När vi pratades vid några timmar senare så pratade han om att det inte kändes kul att vara här om det skulle bli en massa tjafs och att det fanns andra ställen han kunde vara på. Efter ett tag förstod jag att det lät som att han inte ville vara här. jag sa att jag skulle prata med pappa om det. Nu pratade jag med honom igen och han sa att han hellre var på några andra ställen, och det kändes som att han redan hade bestämt sig, och allt rasade..

Jag kan erkänna att jag är rätt slö ibland, men ibland känns det också som att jag sliter ihjäl mig. Pappa kan ju göra en del, men han är väldigt opålitlig, på två sätt. Han har lite dålig hälsa, så ibland kan han bli trött plötsligt utan vidare, och då står jag där ensam. Det andra är att han kan vara jävligt svår att ha att göra med om man ska göra nått som han inte håller med om, då kan det bli en sån jävla uppförbacke så att det oftast är enklast att göra det själv.

Det som var väldigt skönt med att ha en somarjobbare var att kunna göra som man tyckte utan en massa diskussion och tjafs.

Men nu är jag tydligen själv. Jag hade planerat hela veckan, hela sommaren efter att han skulle vara här, även funderat på hur vi skulle göra nästa sommar.

Jag är både arg och ledsen. Jag gillar inte sättet han slutade på, känns bara som undanflykt det han sa, och på¨så kort varsel. Hade ju ordnat med saker han skulle göra imorgon. Är arg på mina föräldrar också, det känns som att jag bara får skit ifrån dom. Dom hjälper till praktiskt men metalt så är dom en katastrof. Pappa har också börjat gnälla över saker jag inte kan påverka på något sätt. 

Det är jag som driver mitt företag, på mitt sätt, och egentligen behöver jag inte deras bekräftelse, men det blir jobbigt med allt tjat och gnäll.

Skrev till L förut, men har inte fått nått svar. hon har väl nog med sitt, känns dumt att söka stöd hos henne när jag vet att hon har det jobbigt, men jag har inte nån annan att vända mig till. Saknar henne så. Hon skulle ju varit här i helgen, men så blev det inte. Och nu står alla (fusk)städade rum och välkommnar henne, men det kommer ingen...  

Jag fick frågan i en kommentar om vad som gör mig stolt över att vara svensk, eftersom jag skrivit att Jonas Åkerlund fick mig att skämmas över det. Jag har tänkt att utveckla det i ett längre inlägg, så nu blir det en låt, av en grupp som gjort en skiva, och jag känner mig som en stolt Svensk över alla tre (Låten,gruppen,skivan alltså).

Jag är inne i en jävligt intensiv period av jobb nu, och den kommer nog hålla på några månader till..

En timme efter att jag skrev mitt förra inlägg om den där tjejen så stod det på facebook att hon inte var singel längre, jaja. känns inte så farligt, förutom att jag blir avundsjuk. Skulle ju också vilja träffa nån som får mig att känna så, eller få nån annan att känna så.

För nån dag sen så hörde jag en låt som fick mig att känna att det inte var så farligt:




Hon gillar den låten, och jag kan knappt komma på nått sämre jag har hört, men nu när jag såg den här videon så blev den mest skrattretande.

Jonas Åkerlund har fått mig att skämmas över att vara Svensk..

I Lördags var jag och hälsade på den där tjejen, jag var väldigt nervös innan. Vi känner inte varann så bra och har nog aldrig träffats annat än på krogen eller nån fest. Jag hade inte en aning om vad vi skulle göra. Hon hade sagt att hon skulle bjuda på våfflor, men när jag kom dit så tyckte jag att klockan var lite för mycket för det. Jag ångrar att jag tackade nej, för så hade vi iaf haft nånting att göra en stund. Istället så satt vi och kollade på tv, och sa några ord nångång ibland, och jag försökte verkligen komma på saker att säga. Det blev väldigt sent, så det känns som jag lika gärna kunde ha stannat hemma. men på ett sätt känns det bara att jag gjorde det, kanske jag utvecklas lite till som människa.

För ett tag sen drömde jag att jag såg en bild på E på facebook, och jag tror jag kollade på hennes profil också. Häromdagen så såg jag henne ibland en kompis vännerlista, hon hade ny profilbild och jag gick in och kollade. Hon har en pojkvän nu, sen en månad tillbaka.

Det är så mycket olika känslor och tankar som kommer upp när jag tänker på E. Missunnsamhet, avundsjuka, saknad, gläjde, hat.
Jag kom på mig själv med att tänka nedvärderande tankar om henne kille. Hon får gärna leva sitt liv, på sitt håll, men jag vill inerst inne att hon mår lite dåligt över det som hände emellan oss, vil inte att hon ska kunna gå vidare som ingenting. Mig påverkar det fortfarande. Jag kan också sakna det som var bra, och hon var den första jag verkligen kände att jag älskade, och gjorde det i flera år, men på senare år hade vi mindre kontakt, och jag var övertygad om att vi aldrig skulle komma att ses igen..., men det gjorde vi, men det var ju jag som så till att det hände.

Hon var väldigt speciell för mig i flera år, men tillsist så förstod jag att det inte skulle funka, och det var endel saker i det där som sårade L, så jag var egetligen tvungen att välja. Det var lätt att välja L, svårare att välja bort E. Att aktivit avsluta en relation efter mer en fem år, och eftersom det bara fanns två som sod mig nära och hon var en av dom så halverade jag antalet riktigt när vänner, och det finns nog en litenrädsla för ensamhet.

Jag tror inte att vi kommer träffa på varann igen, hon kanske blir bjuden till nån fest i sommar, men jag hoppas hon förstår att hon inte borde komma, men man vet ju aldrig..

Jag satt vid datorn och hade tråkigt. Tänkte jag kunde prata med en tjej som jag tagit upp kontakten med via facebook. Jag har inte träffat henne på några år, och för fem år sen hånglade vi.

Det slutade iaf med att jag ska hälsa på henne imorgonkväll. Jag vet inte om det var en så bra idé, men det är bara att chansa, jag tror jag har chansat för lite innan.

Får hoppas att det går bra ..

Den frågan har jag aldrig fått i den här bloggen, men jag svarar på den ändå. Ett sätt att sammanfatta hur jag mår, eftersom jag har blivit dålig på att skriva ofta.

Jag mår rätt bra nu. Jag har betat av en del mer eller mindre jobbiga saker ett tag nu, eller en del har egentligen alls varit jobbiga, men det har känts så, men för varje sak jag klarat av så har jag känt mig lite starkare. Det senaste året har jag lärt känna många nya och härliga människor. Tyvärr så bor dom lite längre bort och vi ses nästan bara när det är fest, men många av dom känns som riktiga vänner. Jag kommer ihåg (lite grann) att i Lördags satt vi några stycken vid ett bord, och under tiden kom det och gick lite olika människor, och jag kände dom flesta. Jag är ute mer nu än förut, och på senare tid har även kompisar som känts rätt tråkiga följt med.

Men ibland är det ju inte så bra. Ibland kommer det väldigt starka ensamhetskänslor, ibland känner jag mig vilsen. Jag känner verkligen en stark längtan, efter nått mer, efter nått större. Idag dök det upp en minne i huvet av L och vår sista natt ihop. I samma sekund kom det upp en massa minnen av känslor och saknad och längtan som var så stark att en höll på att knocka mig, det är nästan 2 och en halvt år sen, men jag har aldrig känt så förut, varken förr eller senare, har aldrig varit så nära nån.

Jag saknar det och längtar verkligen att få känna så igen med nån annan, även om jag också är rädd, rädd för att förstöra nått, rädd för att jag inte ska komma henne lika nära som med L, har en massa tankar om det där. Om att jag skulle tro att det inte känns rätt för att jag inte känner mig lika nära, men det behöver ju inte betyda att det inte är rätt, man är väl nära på olika sätt.

Jag känner inte lika starkt för L som jag gjorde för drygt ett år sen, men det är fortfarande mer än vänner, men nu känns det som att jag kan hantera det iaf. Det som är jobbigast är nog att jag ibland tycker att vissa saker är jobbiga och ibland inte, kan ju inte begära att nån ska anpasssa sig efter mig när man inte vet själv hur man klarar av att ta saker.

Jag älskar verkligen L, hon är allra viktigast för mig, men jag vet att hon har det bra med sin kille och att han är jättebra för henne, men jag tänker på ibland hur det kunde ha varit, hur jag kunde ha tittat på henne och tänkt att jag har världens vackraste tjej.
Ett av mina stoltare ögonblick som hennes vän var nog i sommras när hon var ledsen och dom hade bråkat, jag åkte upp till hennes sent på kvällen och tröstade henne, och stöttade henne för att hon skulle göra det rätta. Kort sagt så försökte jag rädda deras förhållande. För egen del kändes det bra att kunna vara ett sånt stöd med tanke på hur det hade varit innan.

Nu blev det ju mer skrivet och jobbiga saker än om att jag mådde bra, men det finns mer att skriva om det dåliga, tycker jag...

I Lördags var i ute ett gäng. Jag trodde att jag skulle få åka själv först för dom andra verkade ha andra planer, men dom hann med dom innan, och då var det en kompis som erbjöd sig att köra, så dricka stod på schemat plötsligt, och det gillade jag. Det tog runt en timme att åka dit, när vi kom fram så var dte inte så jättemycket folk, men vi träffade en del kompisar och snackade en del. Jag råkade prata högt om mina "krav" om jag ska dansa, att det måste vara en lugn låt och med nån jag känner. Det kom en lugn låt och jag blev lätt tvingad att dansa, men det gick bra.
När sista dansen drog igång så var det en lugn låt, och H var inte upptagen, hon gick emot dansgolvet, på väg lite emot mig, jag såg min chans och när hon kom närmare så sträckte jag ut handen och skulle fråga henne om en dans..då kom det fram en annan kille som hon kände som bjöd upp. Det kändes precis som en collegefilm..

Sen blev det kebab och efteråt har jag räknat ut hur full jag var genom hur mycket jag spillde, och mindre minnesluckor och fel tidsuppfattning. När vi släppt av två så var jag själv i baksätet, och jag var så trött att jag orkade verkligen inte att sitta upp. Kom hem runt kvart över tre..

Igår skulle jag ha hälsat på L, men det fanns inte rikigt tid, och när vi sms:ade så sa hon att hon inte skulle ha tid att ses två helger framåt, vet inte varför, frågade inte. men jag gick inte ner mig, utan såg möjligheterna istället, tänkte att jag skulle försöka hinna med en massa saker istället, och så skrev jag till henne att när hon hade tid så skulle vi umgås tills hon mådde illa.

Annars så har jag nog planer för varje helg för nästan två månader framåt, sen om det blir så vet man ju inte..

På festen i Lördags så spelades en låt som jag tyckte lät konstig först, den lät lite som nån Mikael Rickfors låt, en sån som ligger i mitten på ett album, men det hade endå nått tyckte jag.

Igår fick jag se ett klipp i en blogg, och det var den låten. Det var Kalle Moraeus låt från Melodifestivalen, som jag lyckats att inte se nånting av. Men kalle är ju bra, och jag har aldrig hört honom sjunga.

Så min officiella ståndpunkt är att det är en bra låt, trots melodifestivalen.

Igår kändes det som att det inte fanns nån bra musik på hela internet, så jag tänkte att man kunde fråga nån, te.x Elli.nu. Sen kom jag att tänka på en låt som Göteborgsindiekör sjöng i musikhjälpen. Kom på att den borde ju hon veta vad det är för låt, men sen tänkte jag att jag kunde ju prova att googla på en textraden jag kom ihåg, och jag hittade låten, så ingen socialicering (typ ett eget ord)  här inte.

Igår var jag på fest. Det var tre tjejer som hade gemensam 18-årsfest. Egentligen känner jag bara en av dom, även om jag pratat med dom andra nångång.
Jag hade sett fram emot kvällen, men när jag började med att försöka fixa en sovplats så blev det mest besvikelser. På nyår var det flera som erbjöd sovplats, så jag hoppades väl att nån skulle göra det nu, så blev det inte. Framgång leder till förväntningar som leder till besvikelser.

Jag åkte dit själv, alla kompisar härifrån skulle iväg på annat, och egentligen borde jag ha följt med, såhär efteråt.

Jag är nästan alltid sen, men jag hatar att komma sent, att alla har satt sig och sitter och pratar, och alla tittar på en när man kommer in ensam och försöker hitta en plats med folk som jag känner bra. Jag kom en timme sent, men det enda jag missade var början på en schlagerfrågesport, och jag gillar ju inte schlager så det gjorde ju inget. Sen blev det mat och jag hamnade brevid H, men jag kände mig inte så bekväm så vi pratade inte så mycket. Sen blev det dans och då såg jag inte till henne mer sen..
Det var ganska kul i början att träffa och prata med folk, men sen blev det nästan nonstop med dans. Jag orkade inte gå runt och säga hejdå till alla, så jag gick ut och åkte hem, väldigt tyst..

Idag känner jag att jag inte trivs med den jag är. Jag kan vara avundsjuk på dom som har bra relation till sin familj, men jag vill inte ha min familj närmare, jag har väldigt svårt för dom faktiskt. Jag gillar inte att jag är så osäker, och kunde jag inte fått bli riktigt jävla snygg om jag nu ska vara så osäker.

Idag kan man se bilder och folk som skriver hur lyckad gårdagkvällen var....kul för dom.

Jag tänkte igår på festen om hur det hade varit om jag hade haft L, även om hon inte skulle varit med på festen så skulle jag nog känt mig mer bekväm, och inte alls lika vilsen.

Började tänka på andra saker med L ikväll med.. Hur livet kunde ha sett ut. Hur jag kunde uppfyllt mina drömmar innan de ens blev drömmar...

Nu är hon lycklig med en annan, och det är hon verkligen värd. Vi står varann väldigt nära, men aldrig närmare än L och hennes kille. Även om vi pratar om saker ibland som hon inte säger till honom så har dom ett liv ihop. Den som säger att vänner är närmare än flick/pojkvänner ljuger..

Det börjar bli min nya inställning, att alla ljuger.... 

Det här stod nyss på facebook, det är en kompis från gymnasiet som jag inte pratat med på flera år, men jag vet ändå hur han har det..typ..

Den här helgen hade jag först tänkt att jag skulle åka upp till L på Fredagkvällen, några kompisar skulle dit och dansa med och hon bor bara några hundra meter där ifrån, så jag tänkte att vi kunde gå dit då, och att hon kanske kunde komma till mig på Lördagen.

Men sen ändrade jag mig, jag har varit dålig på att ringa L i veckan och när jag gjorde det så mådde hon dåligt och hade inte så stor lust att prata då. Hon ringde dagen efter och var mycket gladare, jag frågade om vi kunde ses och hur jag hade tänkt, och hon sa att vi fick höras om det. Sen så ändrade jag mig lite, tänkte att jag kanske skulle åka till ett dansställe, träffa kompisar, så kunde vi ses på lördagen.

När hon skrev ett sms så svarade jag att jag skulle iväg på annat, vilket jag sa alldeles för sent. Hon trodde att jag skulle komma och hade sagt nej till både middag och bio med vänner, och fick nu sitta hem en Fredagkväll. Jag blev väldigt ledsen och fick sån ångest, grät en stund, har inte gråtit på evigheter, men varför blir allt fel. Jag har inga stora krav, jag vill bara ha det bra, det är allt jag begär. Hade ingen lust att åka nånstans efter det, och dom jag frågat hade sagt att dom kanske skulle med, vilket brukar betyda nej i slutändan. Jag hade sagt till L att jag inte orkade åka ända upp till henne och hem igen på en kväll, så det kändes dumt att fråga om jag kunde komma upp iaf, och det var ganska sent och jag skulle hjälpa pappa på förmiddagen.
Jag lade mig i soffan och var ledsen, och mådde dåligt, jag kände igen känslan väldigt mycket, men det var ett tag sen nu.

Idag kändes det lite bättre, även om jag kände väldig ångest fortfarande. Jag skrev ett sms och frågade hur det var med henne. Hon svarade att hon precis satt och skrev till mig, hon skrev att hon skulle ut med lite kompisar istället, så hon skulle inte komma till mig. Då grät jag igen, vi skulle visst inte ses den här helgen heller. Då kom jag på att vi kanske kunde ses på söndagkväll, men det gick inte heller och jag grät igen..

Nu har jag en annan idé om när vi kan ses, ska ringa henne imorgon. Jag hade hoppats på ett fylle-sms, det känns fint att veta att hon tänker på mig även när hon är ute med sina kompisar, men det har inte kommit nått, när jag skulle behövt det som mest.

Jag har legat och kollat på tv halva natten två kvällar i rad nu. Jag börjar redan att försöka förtränga hur fel allt blev den här helgen, och hoppas på nästa, vilket jag knappt vågar efter det här...

Jag drömde inatt att jag förklarade för H vad jag kände för henne, och när jag vaknade kändes det som att jag kände precis det jag sa i drömmen, och nyss såg henne på bild, och det kändes...speciellt...
Jag är ju inte direkt kär i henne, det vågar jag inte riktigt heller, men jag gillar henne väldigt mycket, och det gör många andra också.

Förra Lördagen så åkte jag upp till stan, jag visste att det skulle vara lite kompisar där på ett dansställe, bland dom var H, och hon var finare än någonsin. Jag var inte där länge alls, en halvtimme typ, åkte mest för att inte sitta hemma och ha tråkigt.

Lördagen hade jag sett fram emot länge, men inget blev som jag hade tänkt. L kunde inte komma pga snön, jag blev tvungen att jobba på söndagen, mina kompisar körde snö och jag hade ingen skjuts. Jag åkte dit själv och träffade en kompis som sa att jag kunde åkt med dom om jag bara hade hört av mig. Jag gick i till dansgolvet och såg att det inte var så mycket folk, sen gick jag till puben, där träffades vi igen och jag sa att jag hade tråkigt. Han sa att jag kunde få skjuts hem om jag ville, så jag gick ut och flyttade bilen och tänkte dricka lite innan jag gick in. Jag tog en smirnoff ice, som legat i bilen i en vecka och det var nästan 10 minus ute, så den var inte så god, och spriten var ännu värre. Jag gick in igen och drack där istället, gick och pratade med folk. Träffade en tjej från gymnasiet, hon är jättefin och trevlig, blir nästan lite kär när man träffar henne, men hon har ju kille, och han är också trevlig.
Men varken H eller tjejen som jag skrivit med var där, var inte så bra när jag hade förberett mig och försöka vara trevlig och hälsa.

En sak jag tänkte på efter Lördagen var att jag gjorde inget jag inte skulle gjort nykter, men ändå hade jag så mycket roligare.

Haha. På spotify nyss så var det en Teilareklam där dom sa att dom hade sett att jag älskade positivmusik. Jag trodde dom skulle säga lady gaga eller nån sån skit först, men det var en mycket bra reklam.


En ny favorit till förfest låt: